onediirectionstoryys.blogg.se

 

 

 

Jag kunde inte tro vad som hade hänt. Jag föll inte jag stog kvar. Harry kom springandes mot mig som om jag skulle ramla men nej jag stog kvar. jag stog på mina egna ben. Harry kollade bara chockat på mig och sen spreds det ett enormt leende på hans läppar. Han kom fram till mig och tog tag i mina armar.

-Chels, testa att ta ett steg, viskade han fram. Skulle jag våga? Tänk om jag ramlar.

-Jag vågar inte, viskade jag fram.

-Kom igen du klarar det, sa han. Skulle jag våga?

-Redo?, sa han. Jag nickade. Nån gång måste det va den första eller hur?  Kom igen Chels du klarar det sa jag till mig själv. Jag testade och tog ett steg framåt. Jag kastade mig i Harry's famn och började skrika '' JAG KAN GÅ!! ''

och började gråta. Glädjetårar såklart. Jag hörde att nån öppnade dörren och i ena sekund stog Louis vid dörren och kollade konstigt på oss.

-Varför gråter du, frågade Louis oroligt. Jag gav Harry en blick som menade Släpp-ner-mig och han fattade på engång. Han släppte ner mig försiktigt och Louis skulle exakt skrika nåt på Harry men han blev tyst när han såg att jag stog. Jag försökte ta ett steg till honom och det gick så jag tog ett till och sen var jag framme vid honom. Louis kollade bara chockat på mig. Men till slut sa han.

-Du går, och kramade mig.

-jupp, sa jag och började skratta.

-Men långsamt, sa jag.

-Vi ringer resten, sa Louis och sprang till hallen för at hämta sin mobil.

-Men berätta inte att jag kan gå, skrek jag efter honom. Jag skulle göra ett spratt. När Louis kom till vardagsrummet sa han.

-Dom kommer om en timme. Då berättade jag att vi skulle skoja lite med dom och att jag hadeen plan. Jag berättade planen och det var. Att Louis skulle gå hämta drickor och jag skulle fråga om jag kunde få en. Men Louis skulle säga till mig att hämta den själv och om jag känner April kommer hon kolla chockat på honom. Då kommer hon fråga om hon ska hämta den men jag kommer tacka nej och ställa mig upp. Så det var plannen. Jag hade fortfarande inte glömt bort att jag var arg på Harry. Jag ignorerade honom mest. Timmen gick fort och jag hörde att dom plingade. Harry bärde mig till rullstolen för att jag inte orkade gå. Dom kom in alla och hälsade med en kram. Som vanligt kollade April på mig med en ledsen min. Hon gör det varje dag hon ser mig såhär. Alla var tysta men som vanligt avbröt Louis tystnaden.

-Jag går och hämtar dricka, sa han och gick mot köket.  Vi var fortfarande tysta i vardagsrummet. När Louis kom tillbaka lämnade han den långt bort från mig.

-Louis kan du ge mig, sa jag och sträckte mig efter glaset.

-Hämta den själv, sa han och ignorerade mig. Alla kollade chockat på honom.

-Jag kan hämta åt dig, sa April och gav Louis en mördarblick.

-Nej tack det är lungt, sa jag och ställde mig upp försiktigt. Dom kollade bara på mig när jag gick långsamt över rummet. När jag kom fram tog jag glaset och började dricka ifrån den. Dom kollade fortfarande bara på mig. Men tillslut avbröt April tystnaden och ställde sig upp och skrek.

-DU GÅR!!, och sprang till mig och gav mig en bamsekram. Killarna kollade fortfarande på mig, men sen ställde sig Liam upp och dom andra följde efter och kramade mig.

-GRUPPKRAM, skrek Louis och kramade mig sen kom Harry. Men då fick jag känslan jag inte ville ha. Mina ben vek sig och vi ramlade alla. Vi skrattade lite och sen hjälpte mig Harry upp och bärde mig till rullstolen.

-Nepp rummet, sa jag och han bärde mig till rummet. Det var mest så att vi kunde fortsatt att prata. När han lämnade mig i min säng så vände han sig om och skulle gå men jag tog tag i hans arm och drog ner honom mot sängen.

-Harry vi måste prata, sa jag. Han vägrade att möta min blick.