2013-03-20
20:52:26
Heart attack del 33
Previous
Men det jag kan låva är att han inte kommer få se henne, prata med henne, röra henne och vara nära henne.
Men det jag kan låva är att han inte kommer få se henne, prata med henne, röra henne och vara nära henne.
April's perspektiv.
Just nu satt jag i ambulansen på väg mot sjukhuset där min mormor va. Jag satt bredvid Chelsea som hade redan vaknat men när ambulansen kom så ville dom ta med henne för att göra nåra tester. Jag kollade på Chels och man såg att hon ville bara börja gråta. Hon tänkte säkert på Harry. Jag lutade mig fram till henne och viskade.
"Släpp ut det bara" och då brast det för henne. Hon grät och grät. Sjuksköterskan som satt i andra sidan ambulansen kollade konstigt på oss.
"Killproblem" mimade jag till henne och hon nickade och började kola på en maskin som var kopplad till Chelseas puls.
"Det är okej allt kommer bli bra" sa jag till Chels om och om igen.
"Jag kan bara inte fatta att Harry gjorde så" sa hon mellan snyftningarna. Exakt då kom vi fram till sjukhuset. Dom tog ut Chelsea och tog henne till ett rum som dom skulle ta nåra tester. Jag såg att Louis, Liam, Zayn och Niall kom springandes.
"Hur mår hon?" frågade Louis medan han försökte hämta andan.
"Hon vaknade på väg hit men hon är helt förkrossad" sa jag.
"Jag ska mörda honom" hörde jag att Louis mumlade.
"Lou jag måste gå och kolla efter min mormor" sa jag. Han nickade och satte sig på en stol bredvid Liam. Han hade ansiktet i händerna och suckade. Jag tyckte så synd om honom. Jag började gå till receptionen för att fråga vart min mormor lagg men vändes av att nån drog min arm. Jag skulle slå honom eller henne som gjorde det men då såg jag att det var Niall.
"Vart ska du?" frågade han.
"Mormor" svarade jag bara och försökte håla in tårarna.
"Jag följer med" sa han och tog tag min hand. Jag kunde inte ha fått en bättre pojkvän.
"Tack" viskade jag fram och började gå mot receptionen.
"Hej jag söker Anne Smith" sa jag. Kvinnan som satt i receptionen kollade i datorn och sen svarade.
"Våning 2 rum 176 " sa hon. Jag tackade och började gå mot hennes rum. Niall släppte aldrig min hand. Vi kom fram och jag såg mamma sitta utanför rummet och hon grät. Jag sprang fram till henne och kammade henne. När hon hade lugnat ner sig så kunde hon prata.
"Hon har vaknat men.. Men...." sa hon och började gråta igen.
"Mamma lugna ner dig och berätta." sa jag. Hon tog två stora andetag och sa.
"Hon har vaknat men kommer inte ihåg nåt" sa hon. Jag kramade henne och kollade på Niall. Jag gav honom en Trösta-henne-medans-jag-går-in-till-mormor blick. Han förstod och gick och kramade henne. Jag såg att han tyckte att det var lite akward. Jag gav honom en snabb puss på kinden sen gick jag in. Där såg jag min mormor.
"Hej barn" sa hon. Det gjorde ont att hon inte sa prinsessa som hon brukar göra.
"Hej mormor" sa jag.
"Mormor?" sa hon och kollade frågandes på mig.
"Ja jag är ditt barnbarn" sa jag och gick fram till henne.
"Förlåt om jag inte kommer ihåg dig" sa hon.
"Det gör inget" sa jag. Då kom Niall in.
"Och det här är Niall min pojkvän" sa jag.
"Stilig man du hittade barn" sa hon. Ett litet skratt lämnade min mun.
"Men vad har hänt med ditt öga?" frågade hon.
"Ett litet bråk innan vi kom hit" mumlade jag. Jag gick fram till mormor och kramade henne sen gav henne en puss på kinden.
"Vi måste gå nu mormor" sa jag. Hon nickade och vinkade hejdå. Jag gick ut till mamma och satte mig bredvid henne och lät tårarna rinna. Niall kramade mig bakifrån.
"Alt kommer att bli bra" viskade han om och om igen. Jag nickade och ställde mig upp och satte mig på huk framför min mamma.
"Mamma jag kan inte stanna kvar här i Doncaster jag måste bort" sa jag.
"Jag förstår dig" sa hon. Jag gav henne en snabb kram och bakade.
"Kom ihåg att jag älskar dig och om du vill nåt så är det bara att ringa" sa jag. Hon nickade och jag började gå därifrån. Jag visste att innerst inne så hatade mamma mig. Men jag var tvungen att komma bort. Rensa tankarna. Jag och Niall började gå till Chelseas rum. Alla var inne när vi kom in.
"Chels kan vi prata?" frågade jag.
"Visst" sa hon och då gick alla ut. Chelsea ställde sig upp från sängen och gick och satte sig bredvid mig.
"Jag vill bort från allt" sa jag och försökte hindra tårarna.
"Men jag vill inte lämna Niall" fortsatte jag. Då sken Chealsea upp i ett leende.
Chelsea's perspektiv.
Jag fick värdens bästa ide.
"Du vill bort från allt men vill inte lämna Niall eller hur?" sa jag. Hon nickade.
"Vi kan väll åka till Los Angeles och stanna där och när halva turnén av killarna har gått kan du åka till dom" sa jag.
"Men du da?" frågade hon.
"Jag stannar i Los Angeles. " sa jag. Jag ville inte träffa Harry. Jag skulle aldrig förlåta honom för det hon gjorde.
"Chels jag älskar dig med hela mitt hjärta du har gjort så mycket för mig" sa hon och kramade mig.
"Det är därför vi vänner finns" sa jag och kramade tillbaka. Då kom Louis in.
"Lou kan du hämta resten" sa jag. Han gick ut men kom tillbaka med resten av killarna.
"Killar vi bestämde att jag och April skulle åka till Los Angeles och stanna där i 6 månader och sen ska April följa med på eran turné och jag stannar kvar." sa jag.
"Chels kom igen följ med på turnén snälla gör det för din bror" sa Louis.
"Jag har bestämt mig lou. När börjar turnén" frågade jag.
"Nästa vecka" sa han.
"Då var det bestämt hur vi ska göra. " sa jag och hade ett leende i läpparna som inget hade hänt. Jag såg glad utifrån men inne var jag krossad. Jag undrar var Harry är?
Harry's perspektiv.
Jag satt i en bar och var full. Jag hade kanske lagt med 6 tjejer redan på 2 timmar. Jag såg en blondin tjej. Hennes kropp var WOW men inget jämförelse med Chels kropp. Jag saknar henne så mycket.
*samma dag som killarna åker*
Chelsea's perspektiv.
Jag satt i toaletten och grät och grät.
1.för att jag saknar Harry.
2.För att jag kan inte fatta att han gjorde så.
3. För att jag hatar honom med hela min själ. Jag kollade runt rummet och såg en rakhyvel. Jag ställde mig upp och tog den. Jag riktade den mot armen och kände hur blodet började rinna. Jag skärde mig om och om igen. Det dämpade smärtan. Sen började jag med andra handen. När jag hade skärt 2 gånger på andra handen så började det att knacka på dörren.
"Chelsea varför tar det så långt tid." hörde jag att April ropade.
"Vänta 2 min jag kommer" sa jag och städade undan. När jag var klar gick jag ut och det första April gjorde var att dra upp tröjan från arman. Hon kollade chockad på min sår och sen på mig.
" Tror du att Harry kommer ta tillbaka du om du skadar dig själv?" frågade hon. Jag svarade inte och bara kollade ner i marken.
"Jag undrar var Louis kommer att säga när han får redan på det här" sa hon och började dra mig till vardagsrummet där alla killarna var.
Kommentera inlägget här:
