Heart attack del 34h
Jag kämpade inte emot. Jag lät April dra mig till killarna. När kom till vardagsrummet så lämnade April mig vid dörren och gick och stängde tv som dom kollade på.
"Meen April Vi ko..." hann Louis säga innan April avbröt honom.
"Louis vet du vad din syster gjorde?" frågade April Louis och lämnade armarna i kors.
"Nee varför?" frågade han. April började gå mot mig drog mig framåt och drog upp min tröjas armar.
"Det har gjorde hon" sa April och visade Louis mina sår. Zayn, Niall och Liam kollade skockad på mig.
"Chelsea varför skadar du dig själv igen?" frågade Louis. Jag kände hur tårarna började rinna ner för min kind. Jag kunde inte kolla på honom längre. Jag skämdes så mycket. För att jag visste att när jag skadade mig själv så skadade jag Louis. Jag hade låvat att inte börja skärra mig igen.
"Jag kommer inte kunna följa ned till turnén" sa Louis. Alla kollade skockad på honom. Vad sa han?
"Vad sa du?" sa Liam.
"Jag kan inte följa med." sa Louis.
"Louis om jag låvar att inte göra om det åker du" sa jag och kollade rakt in i hans ögon.
"Du har redan låvat engång men du svek mig" sa han.
"Louis du måste åka du kan inte svika dina fans" sa jag och torkade bort nåra tårar som hade runnit ner från hans ögon.
"Okej men Chelsea låva att det var sista gången du gör det!" sa han och kollade strängt på mig.
"Jag låvar" sa jag och kramade honom. Hans kramar påminner mig om Harrys kramar. Glöm honom Chelsea. Han svek dig bara. Men jag undrat vart han är?
"Hörni killar vart är... Harry?" frågade jag. Alla killarna stannade upp. Louis gick ut från rummet medans alla satt kvar och kollade på varandra. Men tillslut så svarade Liam.
"Vi har inte sett honom sen ja du vet" sa han.
"okej" sa jag och sväljde. Jag hatade honom med hela min själv men jag älskade honom med hela mitt hjärta.
Nästa morgon.
Alla sprang fram och tillbaka för att hinna packa det sista.
"Är ni klara? Vi måste åka nu om vi ska hinna åka förbi kyrkogården" skrek Liam. Jag tog min väska och sprang ner till bilen för att få bästa platsen. Alla Sprang bakom mig och när vi alla var inne i bilen så åkte vi.
*Kyrkogården*
Jag och Louis hade köpt blommar till mamma och pappa. Vi gick fram till mamma och pappa. Louis hade lämnat en stöttande arm runt min rygg. När vi kom fram så visste inte vad jag skulle göra. Många brukar prata med dom så jag började.
"Hej mamma och pappa som ni kanske vett så ska jag flytta till
Los Angels och Louis ska på tour. Så vi har hyrt en kvinna som ska komma och lägga blommar till er. Jaa det var allt så hej då och jag älskar er!" sa jag och en liten tår rann ner för min kind.
"Ja mamma och pappa vi älskar er och vi ses nästa gång vi kommer" sa han. Jag lämnade bommarna och började gå tillbaka till bilen. Jag satte mig bredvid April som satt bredvid Niall och grät. Louis satte sig i förasättet och började köra mot flygplatsen.
* Flygplatsen*
Hela vägen hade April gråtit och tjatat på att hon skulle sakna Niall såååå mycket. Vi gick in och checkade in. Vi gick först till killarnas Gate för att dom åkte en timme före oss. När vi kom fram till deras Gate så började mitt hjärta dunka. Harry var här. Alla stannade till när dom såg honom. Jag gick fram till Liam, Zayn och Niall och gav dom en farväl kram. Sen kom jag till Louis jag gav honom en extra stor kram.
"Jag kommer sakna dig brorsan och hälsa Eleanor" sa jag.
"Jag ska och jag kommer att sakna dig också. Vi ses när vi kommer och hämtar April. " sa han. Jag nickade och gav honom en stor kram. Men då kom Harry och avbröt oss.
"Chelsea kan vi prata?" frågade han. Jag kände hur tårarna brändes bakom ögonlocken. Jag skulle svara men Louis hann före mig.
"Jag sa till dig att du inte skulle få prata ned henne, röra henne och vara nära henne fattade du inte" sa han.
"Bror kom ige" hann han bara säga innan Louis avbröt honom.
"Du är inget till mig Harry fatta inte kompis eller bror" sa han. Harry struntade i honom och gick förbi honom och fram till mig.
"Chels snälla jag älskar dig" sa han och hans tårar hade börjat rinna. Jag ville bara förlåta honom men jag kunde inte.
"Tyvärr Harry men jag kommer inte kunna förlåta dig" sa jag och vände mig om. Men Harry drog mig i armen och vände mig om. Nästa sekund kände jag hans läppar mot mina. Jag avbröt kyssen och gav honom en smäll på kinden. Sen drog Louis Harry ifrån mig och började gå mot flygplanet.
"Chelsea jag älskar dig och kommer kämpa för dig" skrek han. Det ända jag ville var att springa till honom och kasta mig i hans famn.
"Kom vi går April killarna måste ädra" sa jag. April gav Niall en sista kyss och började gå ifrån honom. När vi kom in till vår Gate så brast det för April. Hon grät och grät. Jag ville också gråta. Jag tänkte bara på att jag inte skulle se Harry på 1 år. Tänk 1 år. Men jag kunde inte visa mig svag för April. Hon var ju helt knäck. Vi klev på planet och jag kramade hela tiden om April. Vi hittade våra platser och satte oss. Tack gode Gud så satt ingen bredvid oss. April lutade sig mot mig och jag hörde att hon snyftade lite. Tillslut blev hon tyst och somnade. Jag lutade mig mot hennes axel och somnade med Harry i min tankar
Den var sämst men vet inte hur jag ska få till det :(! Kommentera om ni har en ide.
Kommentera!!
Kom igen!!! Varför kan ni inte kommentera? Ta kanske 30 sekunder ut ert liv och kommentera vad ni tycker! Eller om ni har en ide så kommentera iden och jag kanske kan fixa in den! Så snälla börja kommentera och nästa del kommer säkert imon!
Heart attack del 33
Previous
Men det jag kan låva är att han inte kommer få se henne, prata med henne, röra henne och vara nära henne.
Men det jag kan låva är att han inte kommer få se henne, prata med henne, röra henne och vara nära henne.
April's perspektiv.
Just nu satt jag i ambulansen på väg mot sjukhuset där min mormor va. Jag satt bredvid Chelsea som hade redan vaknat men när ambulansen kom så ville dom ta med henne för att göra nåra tester. Jag kollade på Chels och man såg att hon ville bara börja gråta. Hon tänkte säkert på Harry. Jag lutade mig fram till henne och viskade.
"Släpp ut det bara" och då brast det för henne. Hon grät och grät. Sjuksköterskan som satt i andra sidan ambulansen kollade konstigt på oss.
"Killproblem" mimade jag till henne och hon nickade och började kola på en maskin som var kopplad till Chelseas puls.
"Det är okej allt kommer bli bra" sa jag till Chels om och om igen.
"Jag kan bara inte fatta att Harry gjorde så" sa hon mellan snyftningarna. Exakt då kom vi fram till sjukhuset. Dom tog ut Chelsea och tog henne till ett rum som dom skulle ta nåra tester. Jag såg att Louis, Liam, Zayn och Niall kom springandes.
"Hur mår hon?" frågade Louis medan han försökte hämta andan.
"Hon vaknade på väg hit men hon är helt förkrossad" sa jag.
"Jag ska mörda honom" hörde jag att Louis mumlade.
"Lou jag måste gå och kolla efter min mormor" sa jag. Han nickade och satte sig på en stol bredvid Liam. Han hade ansiktet i händerna och suckade. Jag tyckte så synd om honom. Jag började gå till receptionen för att fråga vart min mormor lagg men vändes av att nån drog min arm. Jag skulle slå honom eller henne som gjorde det men då såg jag att det var Niall.
"Vart ska du?" frågade han.
"Mormor" svarade jag bara och försökte håla in tårarna.
"Jag följer med" sa han och tog tag min hand. Jag kunde inte ha fått en bättre pojkvän.
"Tack" viskade jag fram och började gå mot receptionen.
"Hej jag söker Anne Smith" sa jag. Kvinnan som satt i receptionen kollade i datorn och sen svarade.
"Våning 2 rum 176 " sa hon. Jag tackade och började gå mot hennes rum. Niall släppte aldrig min hand. Vi kom fram och jag såg mamma sitta utanför rummet och hon grät. Jag sprang fram till henne och kammade henne. När hon hade lugnat ner sig så kunde hon prata.
"Hon har vaknat men.. Men...." sa hon och började gråta igen.
"Mamma lugna ner dig och berätta." sa jag. Hon tog två stora andetag och sa.
"Hon har vaknat men kommer inte ihåg nåt" sa hon. Jag kramade henne och kollade på Niall. Jag gav honom en Trösta-henne-medans-jag-går-in-till-mormor blick. Han förstod och gick och kramade henne. Jag såg att han tyckte att det var lite akward. Jag gav honom en snabb puss på kinden sen gick jag in. Där såg jag min mormor.
"Hej barn" sa hon. Det gjorde ont att hon inte sa prinsessa som hon brukar göra.
"Hej mormor" sa jag.
"Mormor?" sa hon och kollade frågandes på mig.
"Ja jag är ditt barnbarn" sa jag och gick fram till henne.
"Förlåt om jag inte kommer ihåg dig" sa hon.
"Det gör inget" sa jag. Då kom Niall in.
"Och det här är Niall min pojkvän" sa jag.
"Stilig man du hittade barn" sa hon. Ett litet skratt lämnade min mun.
"Men vad har hänt med ditt öga?" frågade hon.
"Ett litet bråk innan vi kom hit" mumlade jag. Jag gick fram till mormor och kramade henne sen gav henne en puss på kinden.
"Vi måste gå nu mormor" sa jag. Hon nickade och vinkade hejdå. Jag gick ut till mamma och satte mig bredvid henne och lät tårarna rinna. Niall kramade mig bakifrån.
"Alt kommer att bli bra" viskade han om och om igen. Jag nickade och ställde mig upp och satte mig på huk framför min mamma.
"Mamma jag kan inte stanna kvar här i Doncaster jag måste bort" sa jag.
"Jag förstår dig" sa hon. Jag gav henne en snabb kram och bakade.
"Kom ihåg att jag älskar dig och om du vill nåt så är det bara att ringa" sa jag. Hon nickade och jag började gå därifrån. Jag visste att innerst inne så hatade mamma mig. Men jag var tvungen att komma bort. Rensa tankarna. Jag och Niall började gå till Chelseas rum. Alla var inne när vi kom in.
"Chels kan vi prata?" frågade jag.
"Visst" sa hon och då gick alla ut. Chelsea ställde sig upp från sängen och gick och satte sig bredvid mig.
"Jag vill bort från allt" sa jag och försökte hindra tårarna.
"Men jag vill inte lämna Niall" fortsatte jag. Då sken Chealsea upp i ett leende.
Chelsea's perspektiv.
Jag fick värdens bästa ide.
"Du vill bort från allt men vill inte lämna Niall eller hur?" sa jag. Hon nickade.
"Vi kan väll åka till Los Angeles och stanna där och när halva turnén av killarna har gått kan du åka till dom" sa jag.
"Men du da?" frågade hon.
"Jag stannar i Los Angeles. " sa jag. Jag ville inte träffa Harry. Jag skulle aldrig förlåta honom för det hon gjorde.
"Chels jag älskar dig med hela mitt hjärta du har gjort så mycket för mig" sa hon och kramade mig.
"Det är därför vi vänner finns" sa jag och kramade tillbaka. Då kom Louis in.
"Lou kan du hämta resten" sa jag. Han gick ut men kom tillbaka med resten av killarna.
"Killar vi bestämde att jag och April skulle åka till Los Angeles och stanna där i 6 månader och sen ska April följa med på eran turné och jag stannar kvar." sa jag.
"Chels kom igen följ med på turnén snälla gör det för din bror" sa Louis.
"Jag har bestämt mig lou. När börjar turnén" frågade jag.
"Nästa vecka" sa han.
"Då var det bestämt hur vi ska göra. " sa jag och hade ett leende i läpparna som inget hade hänt. Jag såg glad utifrån men inne var jag krossad. Jag undrar var Harry är?
Harry's perspektiv.
Jag satt i en bar och var full. Jag hade kanske lagt med 6 tjejer redan på 2 timmar. Jag såg en blondin tjej. Hennes kropp var WOW men inget jämförelse med Chels kropp. Jag saknar henne så mycket.
*samma dag som killarna åker*
Chelsea's perspektiv.
Jag satt i toaletten och grät och grät.
1.för att jag saknar Harry.
2.För att jag kan inte fatta att han gjorde så.
3. För att jag hatar honom med hela min själ. Jag kollade runt rummet och såg en rakhyvel. Jag ställde mig upp och tog den. Jag riktade den mot armen och kände hur blodet började rinna. Jag skärde mig om och om igen. Det dämpade smärtan. Sen började jag med andra handen. När jag hade skärt 2 gånger på andra handen så började det att knacka på dörren.
"Chelsea varför tar det så långt tid." hörde jag att April ropade.
"Vänta 2 min jag kommer" sa jag och städade undan. När jag var klar gick jag ut och det första April gjorde var att dra upp tröjan från arman. Hon kollade chockad på min sår och sen på mig.
" Tror du att Harry kommer ta tillbaka du om du skadar dig själv?" frågade hon. Jag svarade inte och bara kollade ner i marken.
"Jag undrar var Louis kommer att säga när han får redan på det här" sa hon och började dra mig till vardagsrummet där alla killarna var.
Heart attack del 32
Previous
Det jag såg när jag öppnade dörren var......
Krossade glasbitar. Jag såg att Chelsea hade en bit i handen. Jag förstår direkt att Chelsea skulle skärra sig igen. Jag kunde inte tro att Chelsea skulle göra nåt sånt. Men jag kan inte tänka på det nu jag måste stoppa Chelsea. Jag sprang till henne så snabbt jag kunde och slog bort spegel biten från hennes hand direkt.
"Vafan Chelsea! Vafan håller du på med?!" sa jag. Jag kände att tårarna börja rinna igen. Jag känner mig så skyldig. Det är mitt fel att allt händer. Vad ska jag göra.
"Chels snälla sluta gör inte så här" sa jag. Och kramade henne. Jag hörde att Chelsea hade börja gråta. Jag kände att hon krama hårdare. Men hon släppte min när vi hörde att Liam skrek:
"Harry släpp kniven nu! Niall spring härifrån vi ska försöka stoppa han så länge vi kan."
Jag blev helt förskräck. Jag och Chelsea sprang ner så snabbt vi kunde. Jag snubblade mitt i vägen. Men ställde min upp så snabbt som möjligt. När vi kom ner så såg vi att Harry hålde i en kniv.
Chelsea's perspektiv
Jag fatta inte att Harry kunde går så långt. Men så såg jag att Harry såg April och försökte ta sig loss från killarnas grepp. Medan han försöker ta sig loss skrek Harry till April:
"Din hora! Det är ditt fel att min flickvän inte kan följa med!"
Och nu försöker han ta sig ur greppet mer. Jag trodde att han aldrig skulle klara det men till min förvåning så klara han det. Han gick raka vägen till April. Jag såg att han släppte kniven och jag blev lättad. Så jag gick fram till han. Men till min förvåning så såg jag att han skulle ge April en box. Jag skynda mig fram som möjlig för att stoppa men han boxade rak i min mage. Jag kunde inte andas. Jag tappa helt och hållet det. Jag kände att jag börja falla på golvet. Och allting blev suddig. Och så var det mörk.
Louis perspektiv:
"Vafan håller du på med Harry!" skrek jag. Jag kände hur ilskan dök upp i mig. Jag är så arg just nu. Jag såg att Liam skulle komma fram emellan oss för att stoppa fighten men jag putta bort han. Jag gick fram till Harry och gav han en box. Han skulle ger en tillbaks men jag hann duka undan. Jag blev så arg så jag skrek mot hans ansikte:
"Det är över. Vår vänskap är över. Du ska inte få komma nära Chels längre! Om du kommer nära henne så har du med mig att göra. Du kommer att ångra dig Harry. Gå härifrån nu jag vill inte se dig mer!"
Jag blev så att jag blev röd. Jag såg att Harry skulle börja skrika tillbaks men ångra sig. Istället sa han med en lugnt röst:
"Visst, ingen vill ändå se dig. Men om nåt händer Chels kommer jag att döda dig."
Och så gick Harry därifrån och sen smällde han igen dörren. Och först då kommer Niall fram från toaletten. Han gick som om inget hade hänt. Men när han såg Chels lägga där så sa han:
"Vad har hänt? Och ring ambulansen!"
Sa skrek den sista meningen. April tog sin mobil snabbt och ringde ambulansen. Jag såg att Liam gick till toaletten.
" Herregud Niall vad har du gjort? Det stinker så mycket här inne." sa Liam rak ut.
Jag vet inte varför men jag börja skratta så mycket att det gör ont.
"LOUIS!!!! Din syrra!" skrek April i minna öron.
Och då sluta jag att skratta. Jag sprang fram till Chelsea och bärde upp henne i min famn.
"Chelsea inte igen" sa jag och försökte låta bli att gråta. Nu hatar jag Harry med hela min själv. 1 För att han gjorde så att Chelsea fick välja mellan honom och April
2 För att han krossa hennes hjärta och 3 För att han slog henne. Jag vet att jag kommer att få se honom lossas att alt är bra göra vår Larry stylinson framför media. Men det jag kan låva är att han inte kommer få se henne, prata med henne, röra henne och vara nära henne.
Snart
Skulle bara säga att föra delen och den som kommer har jag fått hjälp med. En av mina kompisar har hjälp mig att skriva den. Nästa del kommer snart men jag har ju läxor att göra så den kommer nog imon. Här har ni en bild som ni kan njuta medans
Heart attack del 31
Previous:
Men Louis var den första att öppna munnen och sa......
Chelsea's perspektiv
"Wow, du påminner mig om mamma så jävla mycket så det gör ont."
Jag såg att en ensam tår rinna ner från hans ögon. Men han torka bort det direkt. Jag känner mig också ledsen men visa det inte. Och jag såg att Harry kom fram till och hålde om mig. Det kändes så bra att ha han i närheten. Jag känner mig så trygg vid hans famn.
"Fin låt" hörde jag Harry viska i mina öra.
"Tack" viskade jag tillbaka. Vi gick tillbaka till vardagsrummet och såg att alla hade ett leende på läpparna
"Vad är det?" frågade jag.
"Simon ringde och sa att vi fick ta med en person var"sa Liam.
Jag såg att Niall och Harry titta på varandra och jag förstår direkt att de ville ha med mig och April. Alla började skrika av glädje. Livet är perfekt nu. Jag och April ska flytta till en egen lägen het och nu ska vi följa med killarna på deras turné. Som jag sa. Livet är perfekt.
April's perspektiv.
Alla skrek och gjorde konstiga danser men blev avbrutna när min telefon ringde. Alla kollade åt det hållet. Jag gick fram till telefonen och kollade vem det var. Det var mamma så jag svarade.
"Hallå det är April" svarade jag.
"April! Din mormor har fått ett hjärtattack!" hörde jag mamma säga från andra luren.
Jag kunde inte tror mina öron. Det är inte sant. Jag kände att det rann tårar från ögonen. Jag fatta inte att.
"April du måste vara här med mig och mormor."
Nej det är inte sant! Inte min mormor Hon och jag är Jätte nära varandra Jag fatta det inte. Äntligen skulle jag får vara med Niall men nu. Nu är allt förstörd.
"April? Hör du mig?" sa mamma
"Aa" sa jag.
Och så lag jag på. Vad ska jag göra?! Hur ska jag kunna förklara det här till Niall. Han kommer att blir förkrossad. Men jag har inget val. Jag måste berätta.
Jag gick tillbaks till rummet och såg allas blicka titta på mig. Och jag titta på Niall och jag möte hans ögon. Vi fick ögon kontakt. Han märkte direkt att nåt var på tok så han gick fram till mig och gav mig en kram.
"Vad är på tok?" sa han.
"Jag... Jag" sa jag. Jag ville bara säga det fast jag fick inte fram ett ord. Istället börja tårarna att rinna. Jag ville får stop på de fast de går inte. Det kommer mer och mer.
"Vad är det?" sa Niall och titta mig i ögonen. Jag ville titta bort fast det gick inte. Jag kan inte undvika hans blick. Hans ögon var så fina så jag försvann i de. Jag märkte inget som fanns rund omkring mig. Det ända som jag tänkte på var Niall och hans fina ögon. Jag ville bara att allt skulle försvinna. Jag ville att allt skulle vara glömt och att mormor ska mår bra igen. Jag ville bara försvinna med Niall och aldrig komma tillbaks. Jag älska Niall så mycket. Det gör så ont att tänka på att inte vara nära Niall. Men mina tanka avbröts
"April svara mig nu."
"Min mormor hon har fått en en hjärtattack" försökte jag säga mellan gråten.
"Alt kommer bli bra" sa Niall och hålde om mig. Han pussade mig på huvudet. Jag lyfte på huvudet och kollade rakt in i hans ögon.
"Niall jag kan inte följa med" sa jag.
"April snäälla" sa han.
"Jag kan inte" sa jag. Men han svarade inget. Istället kramade han om mig. Då kom Chelsea in.
"Gumman vad har hänt?" sa hon och kramade mig.
"Mormor har fått en hjärtattack." sa jag och kramade henne tillbaka.
"Det kommer ordna sig" sa hon och strök mig över ryggen.
"Chels jag kommer inte kunna åka till turnén" sa jag.
"Jag förstår jag stannar här med dig" sa hon. Exakt då kom Harry in.
"Vadå stanna med henne älskling?" frågade han.
"Jag ska inte följa med på turnén. Jag ska stanna med April här" sa hon. Då stormade han ut. Jag hörde att han skrek nåt på Niall som hade gått ut med resten av killarna. Så vi stack till dom. När vi kom fram så möttes vi bara av Niall's och Harrys skrik.
"DET ÄR DIN FLICKVÄNS FEL ATT MIN FLICKVÄN INTE FÖLJER MED PÅ TURNÉN" skrek Harry.
"HARRY HA LITE RESPEKT APRIL SA INGET TILL CHELSEA HON SA SJÄLV ATT HON STANNAR!" skrek Niall tillbaka. Sen var ingen bered på det som hände. Harry slog till Niall i näsan. Och Niall kan inte vara mognare och slår tillbaka.
"Killar det räcker, KILLAR" sa jag men skrek sista ordet. Fick jag deras uppmärksam het. Nee så Chelsea tog in båda pekfingrena och visslade. Då fick vi deras uppmärksamhet.
"HARRY APRIL SA INTE ATT JAG SKULLE STANNA. JAG VALDE DET SJÄLV OCH NIALL DU KAN INTE VARA MOGNARE OCH INTE SLÅ TILLBAKA!" skrek Chelsea på dom.
"DU VÄLJER MIG ELLER APRIL" skrek Harry tillbaka. Jag blev skit chockad när jag hörde Harry säga det. Jag trodde aldrig han skulle låta Chels välja mellan mig och Harry. Jag vet att Chelsea blev lika chockad som jag blev.
"Chelsea följ med bara på turnén." sa jag och gick fram till henne. Jag visste att Chelsea var arg för hon blev helt röd i ansiktet. Hon gick bara förbi mig och ställe sig en halv meter från Harry.
"NEJ APRIL JAG STANNAR HÄR MED DIG! SÅ DÄR FICK DU MITT SVAR" skrek Chelsea rakt på Harry.
"DÅ ÄR DET SLUT" skrek Harry tillbaka. Man hörde att alla flämtade till. Chelsea började skratta och sa.
"Ha ha ha snälla det var slut när du fick mig att välja mellan dig och April" sa hon. Harry svarade inte han stormade bara ut från huset och smällde till dörren. Medans Chelsea sprang upp till mitt rum och smällde in dörren. Jag,Louis,Niall,Zayn och Liam stog bara kvar där och försökte få in alt som hade hänt. Alla var tysta i kanske fem min och ingen hade rört sig. Men tillslut avbröt Louis tystnaden.
"Hårda ord" sa han. Jag fick damp få Louis. Hur kan han komma och skoja nu när hans syster och bästa kompis gjorde slut.
"ALVAR LOUIS. DIN EGEN SYSTER SITTER SÄKERT OCH GRÅTER DÄR UPPE OCH DET ÄNDA DU KAN SÄGA ÄR
"Hårda ord" " sa jag och med dom två sista orden så härmade jag hans röst. Jag sprang till köket hämtade en påse ärtor och gav till Niall så han kunde lämna det på ögat där Harry hade slagit honom. Sen sprang jag upp till mitt rum och öppnade dörren. Det jag såg när jag öppnade dörren var......
Heart attack del 30
Bild 1: Chels favo gitarr.
Bild 2: Ches och Louis hus.
Previous
. Jag stog utanför dörren och kollade på hela huset. Jag tig ett djupt andetag och lämnade handen på dörrhandtaget. Jag drog den ner långsamt. Dörren öppnades och jag såg......
. Jag stog utanför dörren och kollade på hela huset. Jag tig ett djupt andetag och lämnade handen på dörrhandtaget. Jag drog den ner långsamt. Dörren öppnades och jag såg......
Och jag såg mitt liv. Alla minnen kom tillbaka. Jag kollade åt höger och såg när jag och April brukar sitta och kolla på film. Jag kollade åt vänster och såg när jag brukar springa ifrån Louis i trapporna. Jag kollade rakt fram och såg när jag och min mamma brukar alltid bråka. Jag tog ett andetag och tog första steget in. Jag kollade åt alla rum och jag fick vara minnen tillbaka. Men tillslut kom jag till mitt rum. Jag öppnade försiktigt dörren och såg mitt gamla rum. Rummet som jag har bott i 18 år.
"Chels" hörde jag att Louis ropade.
"Mitt rum" ropade jag tillbaka. Sen hörde jag fotsteg bakom mig och där stog Louis.
"Vi måste prata" sa han. Jag gav honom en lätt nickning och gick och satte mig i min säng.
"Vart ska du stanna?" frågade han. Shit! Vart ska jag säga? Jag kan ju inte säga att jag ska flytta till London med April.
"Jag vet inte" sa jag.
"Jag hade tänkt att du skulle flytta in med oss" sa han. Han hade ett leende på läpparna men den sjönk när han såg att jag inte blev glad.
"Jag ska nog stanna hos April" sa jag. Då sjönk hans leende totalt.
"Men Chels jag kommer bli orolig" sa han.
"Lou jag är 18 år jag klarar mig" sa jag och försökte hålla masken. Det är bra att jag är en så bra skådespelerska. Annars skulle Louis märka.
"Du har rätt men jag undrar hur Harry kommer ta det" sa han.
"Det blir mitt problem men kan du gå ut jag måste packa" sa jag. Han nickade och sen lämnade mitt rum. När han gick ut så gick jag in till min WIC och började slänga in alla kläderna in i min väska. Jag skulle inte ta med nånting från mitt rum. Jag skulle börja om helt. Så när jag hade lämnat in alla kläderna så såg jag en tröja som jag älskade. Den var en blå tröja som hängde över axeln och det stog med vit text.
Free Hugs!
Och till det satte jag på mig ett par vita jeans. Jag tog upp väskan och gick och lämnade den utanför rummet. Sen gick jag in igen till mitt rum. Det ända jag skulle ta med var mina kläder och sen alla mina foton. Jag tog mitt foto album och satte mig i sängen och började bläddra lite. Det var mest bilder på mig och April som gjorde roliga minner och när vi hittade på nåt. Ett litet skratt lämnade min mun när jag såg det. Men jag stannade vid en bild som hade fult med minnen. Det var en bild på mig, Louis, mamma och pappa. Jag var 6 år gammal och Louis var 9. Jag märkte inte ens att en tår hade runnit ner för min kind. Jag kände att Louis kramade mig och torkade bort tåren som hade runnit ner.
"Jag saknar dom" sa jag.
"Jag vet men alt kommer bli bra" sa han.
"Är du klar?" frågade han. Jag nickade som svar. Jag tog fotoalbumet och lämnade in den i min väska.
"Ska vi gå?" frågade han.
"Mmh" sa jag och tog hans hand och började gå mot dörren. Louis tog min väska och gick och lämnade den i bilen. Jag följde efter honom och satte mig i bilen. När Louis började köra så kom jag på en sak.
"LOUIS STANNA" skrek jag. Och han bromsade så att vi flög framåt.
"VAD?" skrek han. Jag öppnade dörren och sprang tillbaka till huset. Jag öppnade dörren och den slog bakåt med en duns. Jag sprang upp till mammas musik rum. Det är därifrån jag och Louis älskar musik. Tack vare vår mamma. Hon spelade piano som Louis medans jag spelade gitarr. Jag sprang fram till hennes låtbok och började leta efter låten som jag ville hitta. Den var i sista sidan. När jag såg den fick jag en Flashback.
*Flasback*
Jag och Louis stog bakom dörren och lyssnade på mammas och pappas bråk. Jag var 11 år och Louis var 13. Det kom tårar ner för kinden för jag hatade att höra mamma och pappa bråka. Louis kramade mig bakifrån hela tiden. Men när vi hålde på att lyssnade blev det tyst ett tag. Sen flög upp deras rum och mamma kom rusande ut och gick till hennes musik rum. Hon märkte inte ens mig och Louis. Utom hon gick direkt till rummet och smällde igen dörren. Vu hörde att hon tog fram nåt och sen satte sig vid pianot. Hon började spela en liten melodi och sen öppnade munnen och sjöng.
"Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
There's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground"
Och där blev hon tyst. Vi hörde bara snyftningar. Jag ville gå in men när jag skulle ställa mig upp så drog Louis mig bakåt och bärde mig till sängen.
"Alt kommer bli bra" sa han kysste min panna lät och lämnade mig där i mitt rum. Den där natten kunde jag inte sova. Det ända jag tänkte var på låten.
*End of Flashback*
Jag gick tillbaka till mitt rum hämtade min favorit gitarr och om ni undrar så har jag en favorit för att jag har 7 st. Louis brukar alltid köpa en ny till mig. Men jag tog med mig min favorit och mammas bok och började springa tillbaka till bilen. Jag hoppade in i bilen och andades ut.
"Vart stack du?" frågade han och började köra.
"Jag gick och hämtade min gitarr" sa jag och försökte gömma mammas bok. Han började åka och hade hela tiden blicken på vägen. Han märkte inte ens att jag började kola På boken. Hela vägen satt jag och läste hennes texter. Men det jag skulle va var att avsluta hennes låt. Jag visste inte varför han aldrig avslutade låten. Bara att när hon skrev halva så slutade hon aldrig den. Hon kom aldrig in till hennes rum igen. Och när vi frågade varför hon inte gjorde det så skakade hon bara med handen och ignorerade frågan.
"Vi är framme" sa Louis och väckte mig ur min dagdröm. Jag klev ur bilen och tog min gitarr. Jag gick inte och tog min väska för att jag visste att Louis skulle ta den. Jag sprang upp till April's rum men stannade i halva vägen upp för trappan. Jag sprang ner igen och in till vardagsrummet. Där satt alla. Jag gick och satte mig i Harry's knä och gav honom en lång kyss.
"Okej allihopa lyssna" sa jag. Men alla hade sin blick vänd mot tv. Så jag tog handen upp till munnen och visslade högt. Och då vändes alla blickar till mig.
"Joo jag skulle säga två saker" sa jag och försökte koncentrera mig för att Harry kysste min nacke hela tiden.
"Älskling det räcker" sa jag.
"Gillar du det inte eller?" sa han och blinka med ena ögat. Jag himlade med ögonen och vände mig mot dom andra.
"Jo jag ska stanna kvar här i Doncaster" sa jag och kollade ner i händerna.
"VA!!" skrek alla utom Louis och Harry.
"Du får inte lämna mig" sa Harry och ställde sig upp.
"Harry jag kommer och hälsar på men nu måste jag stanna här i nåra månader" sa jag och försökte dölja ansiktet. Man såg att Harry blev ledsen och det ända jag ville va att kasta mig i hans famn men jag kunde inte.
"Okej gör det da" sa han och gick ut från rummet med snabba steg. Jag hörde att han gick in till gäst rummet och slängde igen dörren. Jag satte mig ner i soffan och suckade. April kom fram till mig och kramade om mig.
"Gå och säg om turnén" viskade hon i mitt örat. Det var så att Simon hade ringt mig och sagt att jag Och April kunde följa med killarna. På deras turné. Perrie Danielle och Eleanor skulle också komma men killarna visste inte det. Så vi skulle överraska dom på deras första Take me Home konsert. Alla tjejerna skulle gå ut på scen och vi skulle utmana dom i en danstävling.
"Är du säker?" viskade hon fram. Hon nickade som svar och jag sken upp på ett och sprang upp till hans rum. Istället för knacka så öppnade jag bara dörren och gick in. Jag såg att Harry satt i sängen med ryggen vänd mot mig.
"Älskling vi måste prata" sa jag och gick fram till honom. Han gav mig inget svar tillbaka.
"Du åker ju på tour snart" sa jag och han suckade.
"På min mig inte snälla" sa han och kollade äntligen på mig. Jag tog tag i hans händer och kollade djupt in i hans vackra blå ögon.
"Jag har en överraskning" sa jag.
"Vad?" muttrade han fram.
"Jag ska följa med" sa jag. Han kollade först på mig skockat. Men sen sa han.
"Du ska vadå"
"Jag ska följa med" sa jag och han sken direkt upp i ett leende. Sen kastade han sig i mina armar och kramade om mig.
"Men du får inte säga till nån annan" sa jag.
"Jag lovar" sa han och lutade sig fram. Våra läppar mötes och jag fick alltid samma känsla fyrverkerier i hela magen. Han lutade sig framåt så jag la mig på sängen och han över mig. Men han lagg inte helt. Han stoppade sig med axlarna. Kyssarna blev grovare och grovare. Jag tog av hans tröja och han tog av min. Jag var lite osäker för det kändes som om det var Josh. Han hade händerna vid min mage och dom gick längre och längre upp. Men då stannade jag han händer.
"Stop där!" sa jag och ett flin bildades på hans läppar och började kyssa mig igen. När han var nere vid byxkanten för att dra ner jeansen. Så fick jag bara en bild av Josh så jag stannade han.
"Sorry Haz men jag är inte redo" sa jag. Han suckade lite lät men sa sen.
"Jag ska inte tvinga dig till nåt som du inte är reda" och putade med läpparna. Jag skrattade lite lätt och kysste honom. Sen ställde jag mig upp satte på mig tröjan och gick ut. Men Harry stoppade mig.
"Vart ska du?" frågade han.
"Jag ska göra nåt på April's rum" sa jag och han följde efter men jag vände mig om och stannade.
"Ensam" sa jag och då sjönk hans leende. Jag gav honom en lätt kyss och sen gick in till rummet. Jag tog upp gitarren och mammas bok och började spela ackorden och sjöng delen som hon hade skrivit.
"Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
There's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground"
Men där stannade jag. Jag började tänka och kom på resten jag skrev ner det och började sjunga.
"Like a skyscraper
Like a skyscraper"
Sen fortsatte jag att skriva och det var inte lika svårt längre. Efter 3 timmar så var jag klar. Jag sprang ner till vardagsrummet och där satt alla utom Harry.
"Vart är Harry?" frågade jag. April pekade upåt så det betyder hans rum. Jag sprang upp ditt och öppnade dörren. Han lagg i sängen och lyssnade på musik. Jag drog upp honom och började springa ner. Han hade en förvirrad min i ansiktet. Jag pekade mot soffan som jag menade att han skulle göra det och han fattade direkt.
"Jo Louis kommer du ihåg natten som mamma och pappa bråka och mamma skrev en låt men avslutade aldrig den" sa jag och kollade på honom. Han hav mig en lätt nickning och alla dom andra hade förvirrad blick i ansiktet.
"Jag skrev klart den" sa jag och tog upp gitarren. När jag skulle ta första ackorden. Så avbröt Niall mig.
"Spelar du?" frågade han.
"Dah...." sa jag och tog dom första ackorden. Sen öppnade jag munnen och sjöng.
"Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
There's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper
Like a skyscraper
As the smoke clears, I awaken
And untangle you from me
Would it make you feel better
To watch me while I bleed?
All my windows still are broken
But I'm standing on my feet
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper
Like a skyscraper
Go run, run, run
I'm gonna stay right here,
Watch you disappear
Yeah, oh
Go run, run, run
Yeah, it's a long way down
But I am closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Oh Oh
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper
Like a skyscraper
(Like a skyscraper)
Like a skyscraper
Like a skyscraper" och tog den sista ackorden. Jag kollade upåt och alla hade munnen öppen. Men Louis var den första att öppna munnen och sa......
