2013-03-04
15:56:06
Heart attack del 30
Bild 1: Chels favo gitarr.
Bild 2: Ches och Louis hus.
Previous
. Jag stog utanför dörren och kollade på hela huset. Jag tig ett djupt andetag och lämnade handen på dörrhandtaget. Jag drog den ner långsamt. Dörren öppnades och jag såg......
. Jag stog utanför dörren och kollade på hela huset. Jag tig ett djupt andetag och lämnade handen på dörrhandtaget. Jag drog den ner långsamt. Dörren öppnades och jag såg......
Och jag såg mitt liv. Alla minnen kom tillbaka. Jag kollade åt höger och såg när jag och April brukar sitta och kolla på film. Jag kollade åt vänster och såg när jag brukar springa ifrån Louis i trapporna. Jag kollade rakt fram och såg när jag och min mamma brukar alltid bråka. Jag tog ett andetag och tog första steget in. Jag kollade åt alla rum och jag fick vara minnen tillbaka. Men tillslut kom jag till mitt rum. Jag öppnade försiktigt dörren och såg mitt gamla rum. Rummet som jag har bott i 18 år.
"Chels" hörde jag att Louis ropade.
"Mitt rum" ropade jag tillbaka. Sen hörde jag fotsteg bakom mig och där stog Louis.
"Vi måste prata" sa han. Jag gav honom en lätt nickning och gick och satte mig i min säng.
"Vart ska du stanna?" frågade han. Shit! Vart ska jag säga? Jag kan ju inte säga att jag ska flytta till London med April.
"Jag vet inte" sa jag.
"Jag hade tänkt att du skulle flytta in med oss" sa han. Han hade ett leende på läpparna men den sjönk när han såg att jag inte blev glad.
"Jag ska nog stanna hos April" sa jag. Då sjönk hans leende totalt.
"Men Chels jag kommer bli orolig" sa han.
"Lou jag är 18 år jag klarar mig" sa jag och försökte hålla masken. Det är bra att jag är en så bra skådespelerska. Annars skulle Louis märka.
"Du har rätt men jag undrar hur Harry kommer ta det" sa han.
"Det blir mitt problem men kan du gå ut jag måste packa" sa jag. Han nickade och sen lämnade mitt rum. När han gick ut så gick jag in till min WIC och började slänga in alla kläderna in i min väska. Jag skulle inte ta med nånting från mitt rum. Jag skulle börja om helt. Så när jag hade lämnat in alla kläderna så såg jag en tröja som jag älskade. Den var en blå tröja som hängde över axeln och det stog med vit text.
Free Hugs!
Och till det satte jag på mig ett par vita jeans. Jag tog upp väskan och gick och lämnade den utanför rummet. Sen gick jag in igen till mitt rum. Det ända jag skulle ta med var mina kläder och sen alla mina foton. Jag tog mitt foto album och satte mig i sängen och började bläddra lite. Det var mest bilder på mig och April som gjorde roliga minner och när vi hittade på nåt. Ett litet skratt lämnade min mun när jag såg det. Men jag stannade vid en bild som hade fult med minnen. Det var en bild på mig, Louis, mamma och pappa. Jag var 6 år gammal och Louis var 9. Jag märkte inte ens att en tår hade runnit ner för min kind. Jag kände att Louis kramade mig och torkade bort tåren som hade runnit ner.
"Jag saknar dom" sa jag.
"Jag vet men alt kommer bli bra" sa han.
"Är du klar?" frågade han. Jag nickade som svar. Jag tog fotoalbumet och lämnade in den i min väska.
"Ska vi gå?" frågade han.
"Mmh" sa jag och tog hans hand och började gå mot dörren. Louis tog min väska och gick och lämnade den i bilen. Jag följde efter honom och satte mig i bilen. När Louis började köra så kom jag på en sak.
"LOUIS STANNA" skrek jag. Och han bromsade så att vi flög framåt.
"VAD?" skrek han. Jag öppnade dörren och sprang tillbaka till huset. Jag öppnade dörren och den slog bakåt med en duns. Jag sprang upp till mammas musik rum. Det är därifrån jag och Louis älskar musik. Tack vare vår mamma. Hon spelade piano som Louis medans jag spelade gitarr. Jag sprang fram till hennes låtbok och började leta efter låten som jag ville hitta. Den var i sista sidan. När jag såg den fick jag en Flashback.
*Flasback*
Jag och Louis stog bakom dörren och lyssnade på mammas och pappas bråk. Jag var 11 år och Louis var 13. Det kom tårar ner för kinden för jag hatade att höra mamma och pappa bråka. Louis kramade mig bakifrån hela tiden. Men när vi hålde på att lyssnade blev det tyst ett tag. Sen flög upp deras rum och mamma kom rusande ut och gick till hennes musik rum. Hon märkte inte ens mig och Louis. Utom hon gick direkt till rummet och smällde igen dörren. Vu hörde att hon tog fram nåt och sen satte sig vid pianot. Hon började spela en liten melodi och sen öppnade munnen och sjöng.
"Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
There's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground"
Och där blev hon tyst. Vi hörde bara snyftningar. Jag ville gå in men när jag skulle ställa mig upp så drog Louis mig bakåt och bärde mig till sängen.
"Alt kommer bli bra" sa han kysste min panna lät och lämnade mig där i mitt rum. Den där natten kunde jag inte sova. Det ända jag tänkte var på låten.
*End of Flashback*
Jag gick tillbaka till mitt rum hämtade min favorit gitarr och om ni undrar så har jag en favorit för att jag har 7 st. Louis brukar alltid köpa en ny till mig. Men jag tog med mig min favorit och mammas bok och började springa tillbaka till bilen. Jag hoppade in i bilen och andades ut.
"Vart stack du?" frågade han och började köra.
"Jag gick och hämtade min gitarr" sa jag och försökte gömma mammas bok. Han började åka och hade hela tiden blicken på vägen. Han märkte inte ens att jag började kola På boken. Hela vägen satt jag och läste hennes texter. Men det jag skulle va var att avsluta hennes låt. Jag visste inte varför han aldrig avslutade låten. Bara att när hon skrev halva så slutade hon aldrig den. Hon kom aldrig in till hennes rum igen. Och när vi frågade varför hon inte gjorde det så skakade hon bara med handen och ignorerade frågan.
"Vi är framme" sa Louis och väckte mig ur min dagdröm. Jag klev ur bilen och tog min gitarr. Jag gick inte och tog min väska för att jag visste att Louis skulle ta den. Jag sprang upp till April's rum men stannade i halva vägen upp för trappan. Jag sprang ner igen och in till vardagsrummet. Där satt alla. Jag gick och satte mig i Harry's knä och gav honom en lång kyss.
"Okej allihopa lyssna" sa jag. Men alla hade sin blick vänd mot tv. Så jag tog handen upp till munnen och visslade högt. Och då vändes alla blickar till mig.
"Joo jag skulle säga två saker" sa jag och försökte koncentrera mig för att Harry kysste min nacke hela tiden.
"Älskling det räcker" sa jag.
"Gillar du det inte eller?" sa han och blinka med ena ögat. Jag himlade med ögonen och vände mig mot dom andra.
"Jo jag ska stanna kvar här i Doncaster" sa jag och kollade ner i händerna.
"VA!!" skrek alla utom Louis och Harry.
"Du får inte lämna mig" sa Harry och ställde sig upp.
"Harry jag kommer och hälsar på men nu måste jag stanna här i nåra månader" sa jag och försökte dölja ansiktet. Man såg att Harry blev ledsen och det ända jag ville va att kasta mig i hans famn men jag kunde inte.
"Okej gör det da" sa han och gick ut från rummet med snabba steg. Jag hörde att han gick in till gäst rummet och slängde igen dörren. Jag satte mig ner i soffan och suckade. April kom fram till mig och kramade om mig.
"Gå och säg om turnén" viskade hon i mitt örat. Det var så att Simon hade ringt mig och sagt att jag Och April kunde följa med killarna. På deras turné. Perrie Danielle och Eleanor skulle också komma men killarna visste inte det. Så vi skulle överraska dom på deras första Take me Home konsert. Alla tjejerna skulle gå ut på scen och vi skulle utmana dom i en danstävling.
"Är du säker?" viskade hon fram. Hon nickade som svar och jag sken upp på ett och sprang upp till hans rum. Istället för knacka så öppnade jag bara dörren och gick in. Jag såg att Harry satt i sängen med ryggen vänd mot mig.
"Älskling vi måste prata" sa jag och gick fram till honom. Han gav mig inget svar tillbaka.
"Du åker ju på tour snart" sa jag och han suckade.
"På min mig inte snälla" sa han och kollade äntligen på mig. Jag tog tag i hans händer och kollade djupt in i hans vackra blå ögon.
"Jag har en överraskning" sa jag.
"Vad?" muttrade han fram.
"Jag ska följa med" sa jag. Han kollade först på mig skockat. Men sen sa han.
"Du ska vadå"
"Jag ska följa med" sa jag och han sken direkt upp i ett leende. Sen kastade han sig i mina armar och kramade om mig.
"Men du får inte säga till nån annan" sa jag.
"Jag lovar" sa han och lutade sig fram. Våra läppar mötes och jag fick alltid samma känsla fyrverkerier i hela magen. Han lutade sig framåt så jag la mig på sängen och han över mig. Men han lagg inte helt. Han stoppade sig med axlarna. Kyssarna blev grovare och grovare. Jag tog av hans tröja och han tog av min. Jag var lite osäker för det kändes som om det var Josh. Han hade händerna vid min mage och dom gick längre och längre upp. Men då stannade jag han händer.
"Stop där!" sa jag och ett flin bildades på hans läppar och började kyssa mig igen. När han var nere vid byxkanten för att dra ner jeansen. Så fick jag bara en bild av Josh så jag stannade han.
"Sorry Haz men jag är inte redo" sa jag. Han suckade lite lät men sa sen.
"Jag ska inte tvinga dig till nåt som du inte är reda" och putade med läpparna. Jag skrattade lite lätt och kysste honom. Sen ställde jag mig upp satte på mig tröjan och gick ut. Men Harry stoppade mig.
"Vart ska du?" frågade han.
"Jag ska göra nåt på April's rum" sa jag och han följde efter men jag vände mig om och stannade.
"Ensam" sa jag och då sjönk hans leende. Jag gav honom en lätt kyss och sen gick in till rummet. Jag tog upp gitarren och mammas bok och började spela ackorden och sjöng delen som hon hade skrivit.
"Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
There's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground"
Men där stannade jag. Jag började tänka och kom på resten jag skrev ner det och började sjunga.
"Like a skyscraper
Like a skyscraper"
Sen fortsatte jag att skriva och det var inte lika svårt längre. Efter 3 timmar så var jag klar. Jag sprang ner till vardagsrummet och där satt alla utom Harry.
"Vart är Harry?" frågade jag. April pekade upåt så det betyder hans rum. Jag sprang upp ditt och öppnade dörren. Han lagg i sängen och lyssnade på musik. Jag drog upp honom och började springa ner. Han hade en förvirrad min i ansiktet. Jag pekade mot soffan som jag menade att han skulle göra det och han fattade direkt.
"Jo Louis kommer du ihåg natten som mamma och pappa bråka och mamma skrev en låt men avslutade aldrig den" sa jag och kollade på honom. Han hav mig en lätt nickning och alla dom andra hade förvirrad blick i ansiktet.
"Jag skrev klart den" sa jag och tog upp gitarren. När jag skulle ta första ackorden. Så avbröt Niall mig.
"Spelar du?" frågade han.
"Dah...." sa jag och tog dom första ackorden. Sen öppnade jag munnen och sjöng.
"Skies are crying, I am watching
Catching tear drops in my hands
Only silence as it's ending
Like we never had a chance
Do you have to make me feel like
There's nothing left of me?
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper
Like a skyscraper
As the smoke clears, I awaken
And untangle you from me
Would it make you feel better
To watch me while I bleed?
All my windows still are broken
But I'm standing on my feet
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper
Like a skyscraper
Go run, run, run
I'm gonna stay right here,
Watch you disappear
Yeah, oh
Go run, run, run
Yeah, it's a long way down
But I am closer to the clouds up here
You can take everything I have
You can break everything I am
Like I'm made of glass
Like I'm made of paper
Oh Oh
Go on and try to tear me down
I will be rising from the ground
Like a skyscraper
Like a skyscraper
(Like a skyscraper)
Like a skyscraper
Like a skyscraper" och tog den sista ackorden. Jag kollade upåt och alla hade munnen öppen. Men Louis var den första att öppna munnen och sa......
Kommentera inlägget här:
