onediirectionstoryys.blogg.se

 

Previous 

nåt viktigt. Jag svarade och kunde inte tro mina öron vad som hade hänt. Jag tappade mobilen i sanden och lät tårana rinna.

 

Harry's perspektiv

 

Jag och Chels hade bestämt att gå till stan och köpa glass så vi tog min bil. Det tog kanske 5-10 min att komma fram och som vanligt var det fullt med paparazzi.  Jag suckade för mig själv. Okej jag älskar mina fans, jag älskar att jobba med musik men ibland vill jag bara vara Harry och inte kända Harry Styles från One Direction. Vi gick ut till kiosken och Chels täckte direkt ansiktet så att dom inte skulle fota på hennes ansikte. 

-Vad vill du ha, frågade bag henne. Hon stog och funderade en liten stund men sa tillslut.

-Choklad. Medans hon tog ut sina pengar var jag snabb och betalade åt henne.

-Men Harry jag kunde ha betalat, sa hon och suckade. Jag ignorerade det och fortsatt till bilen jag hörde att paparazzi skrek.

"Harry dejtar du och Chels" " Vad tycker Louis om det"

"Kan vi få en kyss?" aaah dom är så jävligt jobbiga. Jag gick in och satte mig i förarsätet medans Chels satte sig bredvid.

-Harry strunta i dom bara, sa Chels oh försökte lugna ner mig. Jag struntade i att svara  och försatte att köra. 

-Okej Harry du behöver inte vara arg på mig, sa hon lite argt.

-Jag är inte arg på dig jag är arg på paparazzi för att dom kan  inte låta mig och min flickvän gå...., han jag bara säga innan hon avbröt mig oh skrek.

-HARRY BILEN

Jag kollade på vägen och såg att vi körde rakt in i en lastbil och sen blev allting svart. 

 

Niall's perspektiv 

 

När jag såg att April hade tappad mobilen och svarade mig inte började jag bli orolig. Det ända hon gjorde var att kolla på havet. Jag såg att nåra tårar rann längst hennes kind. Jag tog hennes mobil och kollade att Louis var den sista som hade ringt henne så jag ringde upp honom.

-Hej April varför är du inte här än, sa han och man hörde att han grät.

-Louis vad har hänt, frågade jag bara. 

-Chels och Harry har varit med om en olycka kom till sjukhuset fort, sa han och la på. Jag såg att April var Chockad så jag började skaka henne lite och då vaknade hon till. 

-Kom vi måste Åke till sjukhuset, sa hon och reste sig upp snabbt. Hon började gå mot bussen men då såg jag exakt en taxi och stannade de den. 

-April kom, skrek jag och öppnade dörren. Hon sprang till taxin och hoppade in direkt. Hon sa adressen till Chauffören och han körde direkt. Jag hörde att April snyftade lite så jag lämnade armen om henne och hon lutade sitt huvud mot min axel.

-Vi är framme, sa Chauffören. April gick direkt ut  så jag betalade och började jogga lite efter henne. Jag hade sms:at Louis i bil resan vart rummet var så vi inte behövde gå till receptionen. Dom var i sal 3 rum 299. 

-April kom, sa jag och började gå mot hissen men nejdaa hon ville ta trapporna och började springa upp i dom. När jag såg att vi var i sal 3 tog jag hennes hand och drog henne till rummet vi började leta och leta men tillslut såg vi Louis och sprang till han. 

-Louis hur mår dom, sa jag. Han kollade upp och hans ögon var röda efter alla grått. Jag hade aldrig sett Louis så här ledsen. 

-Jo Harry mår Bra han har bara brutit armen men mim syster, hann han bara säga innan tårarna började rinna ner igen. Jag satte mig på knä och sa lugnt. 

-Louis du måste berätta vad som har hänt.

-Chels har brutit 2 revben och fått en hård smäll i huvudet  så hon ligger i koma, sa han och började gråta. Jag såg att April sjönk ner och började gråta hon också. Jag kollade runt vart är Chels och Louis föräldrar.

-Lou har du ring dina föräldrar, frågade jag han tittade snabbt upp och nickade. 

-Vart är dom, frågade jag. Han suckade och jag kunde inte tro vad hans sa. 

-Dom är utomlands och kommer inte hem om 3 månader.

Dom borde väll komma tillbaka. Det är ju deras jobb att ta ha om Chels och Louis men Lou har berättat att när dom var liten så var det mest Louis som tog hand om henne. Jag såg att doktorn kom med Harry bakom sig. Jag sprang fram till honom och kramade honom. Men han besvarade inte kramen. Han ögon var helt röda i och han kollade bara rakt fram. Lou såg också Harry och doktorn så han gick först till docktorn och frågade efter sin syster.

-Det har inte förändrats nånting sen sist men ni kan gå och hälsa på henne, sa han och pekade mot en dörr April och Louis sprang ditt medans Harry bara stog kvar.

-Harry vad är det med dig vill du inte se henne,

Frågade jag. 

-Det är mitt fel, sa han bara och upprepade det. 

-Harry lyssna det är inte ditt fel i ibland händer det olyckor med det är absolut inte ditt, sa jag han nickade och gav mig ett leende. Vi gick in och han satte sig bredvid henne och tog hennes hand. Stackars Harry.

 

Harry's perspektiv. 

 

När jag gick in till henne satte jag mig bredvid henne och tog hennes hand. Det borde inte ha hänt henne det här. Det borde ha varit jag inte hon jag. Det knäckte mig att se henne så här. Jag gillade verkligen Chels inget hade nånsin fått mig att känna det här jag känner med henne. Jag kanske till och med älskar henne. Jag vet det är tidigt att säga det med det känns så rätt med henne. Jag kände att tårarna rann och rann och jag märkte inte ens att dom hade lämnat mig själv med henne men jag var verkligen tacksam. 

-Chels, du måste vakna upp jag klarar mig inte utan dig. Jag har aldrig känt det jag känner med dig. Du är så speciell alting är bra med dig. Du är det bästa som har hänt mig. Jag vet att vi har bara varit ihop i en vecka och nåra dagar men jag äskar dig det borde ha varit jag inte du som ligger där, sa jag det sista argt och slog till bordet. 

 

Chelsea's perspektiv.

 

Jag hörde att Harry pratade med mig. 

--Chels, du måste vakna upp jag klarar mig inte utan dig. Jag har aldrig känt det jag känner med dig. Du är så speciell alting är bra med dig. Du är det bästa som har hänt mig. Jag vet att vi har bara varit ihop i en vecka och nåra dagar men jag äskar dig det borde ha varit jag inte du som ligger där, sa han. Det ända jag ville vara att öppna min ögon och krama honom men jag kunde inte. Jag tog i allt jag kunde men klarade det inte.

 

En vecka har gått (Harry's perspektiv)

 

Jag hade varit varje dag hos Chels men inget hon hade inte vaknat. Simon hade ringt och sagt att jag fick en vecka till och om inte hon hade vaknat var jag tvungen att åka hem. Men aldrig att jag lämnar Chels förän hon har vaknat. 

 

Chelsea's perspektiv

 

Det hade gått en hel vecka sen jag inte vaknar. Jag har bestämt mig att idag ska jag vakna Japp jag ska vakna idag. Jag måste. Jag tog i allt jag kunde och öppnade lite mina ögon men stängde dom snabbt för att det var ett starkt ljus. Jag öppnade dom igen och såg Harrys underbara ögon. Men jag kunde inte koncentrera mig på det. Det ända jag försökte koncentrera  mig på var att försöka röra mina ben jag kände inte dom. Jag började få lite panik tänk om jag aldrig känner dom igen tänk om jag inte kan dansa längre eller köra fotboll som ingen förutom Louis och April vet. Harry kollade bara på. Han såg att jag började få lite panik. Han ställde sig upp och gick till dörren skrek nåt sen kom han med Louis,April och Niall. 

-Heej, skrek alla och hoppade på mig jag nickade bara som svar och fortsatte att försöka röra på benen men det fick inte dom kollade bara på mig men tillslut så frågade Louis.

-Chels vad är det?

-Lou jag känner inte mina ben........