onediirectionstoryys.blogg.se

Previous:

"Dom är döda" stammade jag fram. Alla stannade stil. Men tillslut sa Louis.
"Vem?"
"Mamma och Pappa" stammade jag fram.

Bild 1: En text om Chelsea.
Bild 2: Killarna i deras smoking.
Bild 3: När Chels springer iväg.

Chelsea's perspektiv.( Begravningsdagen)

Det var idag dom skulle begrava mina föräldrar. Jag har inte gråtit sen jag fick veta nyheten. Alla har försökt fått mig att gråta men jag har inte gjort det. Louis är helt förkrossad. När jag sa till honom så började hans tårar rinna ner som vattenfall. Han tror vi inte hör honom varje natt han gråter sig till sömns. Louis brukar alltid va den starka av oss. Men den här gången var det min tur att vissa mig stark. Jag visste att mamma och pappa skulle vilja det. Hela min familj hade kommit till begravningen och satt inne i kyrkan och väntade på oss. Louis ville stanna en liten stund ute innan allt började. Alla killarna hade på sig smoking när jag hade på mig en svart klänning som slutade vid knäna, och April hade på sig en svart klänning som slutade över knäna. Alla killarna hade gått in utom jag, April, Niall, Louis och Harry. April kom fram till mig och gav mig en kram och började gå in till kyrkan. Niall gjorde samma sak. Jag kollade åt Louis håll och han hade händerna i fickan och kollade uppåt mot himlen.
"Gå in du jag kommer snart" viskade jag till Harry. Han nickade som svar, gav mig en puss på kinden och började gå inåt till kyrkan. Kanske ni undrar varför Eleanor inte är här? Men hennes mormor fick ett hjärtattack så hon var tvungen att åka till Manchester. Jag började gå mot Louis och såg att han hade tårar i ögonen.
"Hur mår du?" frågade jag honom.
"Sådär hur mår du?" frågade han och torkade bort tårarna från ögonen.
"Jag mår bra" sa jag.
"Chels hur kan du må bra? Du har inte gråtit sen vi fick reda på det" sa han och kollade på mig.
"Lou jag låvar Im fine" sa jag.
"Kan jag få en kram" Sa han så att man nästan inte ens hörde.
"Såklart" sa jag och kramade honom. Jag hörde att han snyftade till min axel och att det blev lite blött.
"Ska vi gå in?" frågade jag. Han nickade som svar och vi började gå in. När vi kom in så vändes alla blickar mot mig och Louis. Det kändes som att vi skulle gifta oss. Vi började gå mot våra platser som var längst fram. När vi satte oss så började prästen att prata. Jag lämnade ingen uppmärksamhet till det. Den ända jag tänkte att dom 2 lådorna som fanns framför mig lagg mig egen mamma och pappa. Men blev avbruten i mina tankar, när Louis rörde mig lätt vid armen. Först kollade jag på honom med en konstig blick men sen fattade jag. Det var dags för mig att sjunga låten. Louis skulle också sjunga men han ändrade sig i sista sekunden. Han sa att han inte skulle klara det. Så då var det bara jag. Jag gick till prästen och skulle börja prata. Men när jag öppnade munnen så kom det inget. Jag testade igen och där gick det.
"Jag ska sjunga den här låten för att den var min och mammas låt. Vi brukar alltid lyssna på den tillsammans. Sjunga den tillsammans. Jag kommer ihåg att alltid när vi hörde den på radion så började vi dansa till den. Jag fick höra den första gången när det var en svår tid i mitt liv. Men tack vare min mamma så klarade jag igenom mig den tiden." När jag hade sagt det så började instrumenten spela. Jag tog ett djupt andetag och tog första tonen i låten.

(Om ni vill höra hur hon sjunger sök på youtube Titanium med Megan Nicole)

''You shout it out
But I can't hear a word you say I'm talking loud not saying much
I'm criticized but all your bullets ricochet
You shoot me down, but I get up


I'm bulletproof, nothing to lose
Fire away, fire away
Ricochet, you take your aim
Fire away, fire away
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium


Cut me down
But it's you who has further to fall
Ghost town, haunted love
Raise your voice, sticks and stones may break my bones
I'm talking loud not saying much

I'm bulletproof, nothing to lose
Fire away, fire away
Ricochet, you take your aim
Fire away, fire away
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
I am titanium


Stone-hard, machine guns
Firing at the ones who run
Stone-hard, those bulletproof glass


You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
I am titanium''

När jag tog sista tonen i låten så brast det för mig. Tårarna började rinna helt vild. Alla minnen kom tillbaka när jag och Louis var små och vi brukade gå till parken. Jag stog bara helt stilla oc kollade ut över folket. Jag kunde inte röra mig. Louis kom fram till mig för att ge mig en kram. Men jag putade bort honom och sprang därifrån. Jag hörde att dom skrek efter mig men jag brydde mig inte. Jag kunde inte vara kvar där. Det gick inte bara. Jag sprang och sprang. Jag ville till mitt hem. Men när jag var där sprang jag därifrån och sprang till ett ställe bara jag visste om. Jag var tvungen att rensa tankarna. När jag hade sprungit en liten bit såg jag mitt hemliga ställe. Det var ett berg som man såg över hela Doncaster. Jag brukade komma hit när jag hadde det svårt med Josh. Då kom jag hit upp och rensade tankarna och grät. Min mobil slutade inte att ringa. Jag skickade ett sms till alla att jag ville vara ensam. Jag vet att det var dåligt av mig att springa ifrån begravningen. Men jag kunde inte vara kvar längre där. Jag hade inte gråtit sen jag fick höra nyheten men nu klarade jag inte det längre. Jag lätt alla tårarna rinna. Varför händer det här alltid mig? Först Josh sen att Louis flyttade nu mina föräldrar. När kommer det här att sluta. Jag vill att det ska bara vara en dröm och att jag vaknar och inget har hänt. Men det var inte så. Det var verklighet. Jag såg att klockan var 17:00. Har det redan gått 3 timmar. Jag började gå tillbaka till kyrkan. När jag kom fram ditt så var ingen kvar. Varför skulle dom ens varakvar det slutade ju för 2 timmar sen. Jag gick ditt mamma och pappa skulle vara begravda. När jag kom fram såg jag att det var fult med blommor. Det var väldigt fint. Jag plockade två blommar och satte mig på knä framför deras kista. Jag kollade på mina händer hela tiden där jag hade blommorna. Jag såg att nåra tårar landade på blommorna. Jag lämnade en blomma på mammas kista och en annan på pappas kista.

''Jag älskar er'' och med det lämnade jag dom. Jag ringde Louis och frågade om han skulle kunna komma och hämta mig och han gjorde det på engång. Vi åkte till ett hotell som vi stannade på. För att det skulle vara svårt för mig och Louis att komma hem ocih våra föräldrar var inte där. När vi kom till hotellet så var Harry den första som kom fram till mig och gav mig en kram.

''Hur mår du?'' var det första han sa.

'' Så där, kan du bära mig upp snälla?'' sa jag. Han svarade via att han bärde upp mig till rummet vi hade. När vi var utanför så försökte han öppna dörren till hyten, men det gick inte så bra. Men tillslut klarade han det. Han lämnade mig i sängen och han la sig bakom mig. Han hålde om mig och där somnade jag. I killen som jag älskar mest i hela jorden

Så här har ni del 26 jag hoppas ni gillar den. Kommentera:)