2012-12-28
21:12:16
Heart attack del 7
Previous:
Ja men vi har ju känt bara varandra i en vecka, sa jag.
-Okej nästa gången han frågar säger jag ja okej, sa jag. Hon nickade nöjt som svar. Vi bestämde oss för att gå ner till Westfield Mall och shoppa lite. Jag tog på mig en kort klänning med ett par vita söta skor.
-Okej nästa gången han frågar säger jag ja okej, sa jag. Hon nickade nöjt som svar. Vi bestämde oss för att gå ner till Westfield Mall och shoppa lite. Jag tog på mig en kort klänning med ett par vita söta skor.
Bild 1: Chealsea and April.
Bild 2: Chealsea´s tatto.
Bild 3: Chealsea´s mobile.
Jag och April ville inte ftöra killarna så vi beställde en taxi. Det tog ca 15 minuter för att komma till Westfeild mall. Det första vi gjorde när vi kom fram var att gå till Forever21. Där hittade jag en magtröja med ett par skit korta shorts. Jag visste att Louis aldrig skulle låta mig ha dom, men jag köpte dom ändå. April hittade inget så vi forsatte till Victoria secret. Där hittade jag ett par speats trosor. April hittade en perfym. När vi hade varit i nästan alla affärerna så bestämmde vi oss för att gå och ta en fika i Starbucks.
- Jag går och beställer medans du väljer bord, sa April och gick till kassan.
Jag hittade ett bord vid fönstret. Jag kollade utått, och såg ett par tjejer med One direction tröjor. Säkert Directioners. Hoppas dom inte ser mig, men exakt när jag skulle vända bort blicked så fick jag ögonkontakt med en av dom. Hon började skrika hysteriskt, hennes kompisar kollade konstigt på henne men dom kollade där hon kollade, så såg dom mig och började skrika. Dom började springa åt mitt håll, de öppnade dörren och sprang på en gång till mig. De började skrika om autografer och bilder.
- Ni ska få var sin autograf och kort om ni lugnar er, skrek jag. Men nej då, de började skrika och drak mitt hår, min tröja och väska. Jag såg att April stog ca 6 meter och kollade på.
April´s perspektiv.
Jag visste inte vad när tjejerna hoppade på Chealsea. När jag kom tillbaka ifrån chocken så ringde jag Louis.
- Hallå de är Louis, sa Louis.
- Louis, jag behöver din hjälp. Typ 40 Directioners mosar din syster, sa jag.
- Okej, Jag kommer. Vart är ni?, frågade han.
- Vi är i Starbucks men kom inte. Du kommer göra det värre, sa jag.
- Du har rätt. Jag ringer Paul, sa han och la på.
Jag tittade tillbaka till Chealsea och såg bara folk massan runt om. Jag kunde inte se Chealsea. Efter ungefär 3 minuter såg jag en svart Range Rovers. Det var säkert Paul. Jag sprang fram till honom och frågade.
- Paul?
- Ja, vart är Chealsea?, sa han och kollade runt. Jag pekade mot där folk massan var.
- Okej, gå till bilen så går jag och hämtar henne, sa han
Jag började gå mot bilen och satte mig.
Chealsea´s perspektiv
Jag såg att April pratade med nån, men vem? Jag såg att mannen kom imot oss och försökte tränga sig fram. Han tog tag i min arm, drog ut mig ifrån folkmassan och började visa mig vägen till bilen. Det sista jag hörde när jag kom in till bilen var.
" ONE DIRECTION ÄR DÄR INNE!"
Och alla tjejerna hoppade på bilen. Paul satte sig i förarsätet men kunde inte köra, för att det var folk runt om hela bilen. Mannen som satt i förarsätet tog fram hans mobil och ringde nån som jag inte visste vem. Det lät som polisen för jag hörde ordet "polis."
- Jag är Paul, sa mannen som tydligen hette Paul och kollade backåt.
- Chealsea men kalla mig för Cheals, sa jag.
- Okej, så polisen kommer när som hälst. När han sa de så såg jag fyra polis bilar. De flyttade på tjejerna och fixade en väg så vi äntligen kunde åka hem. Jag kollade åt April´s håll och hon tittade på mig och garvade.
- Vad?, sa jag kaxigt.
- Ditt hår, sa hon skrattandes.
- Vad tänkte du dig? Ska jag se snygg ut efter det som hände?, frågade jag.
- Ja, sa hon. jag suckade bara åt henne. Jag kollade åt vägen och Paul hade äntligen hade började köra. Det tog lika långt tid att åka hit som att åka tillbaka typ ca 15 min. När jag gick genom dörren till huset hoppade Louis på mig med frågor.
-Mår du bra?gjorde dom illa dig?tog dom nåt ifrån dig, sa han.
-Jag mår bra dom gjorde inte illa mig och nej, sa jag. Han pustade ut. Sen kom Niall in och kollade konstigt på mig och sen började asgarava.
-Vad, sa jag kaxigt.
-Ditt hår, sa han mellan skrattattaken. Jag gick till badrummet och kollade på det. Det såg hemst ut. Jag borstade lite det och det blev på enmgång mycket bättre. Jag gick till vardagsrummet och Louis,Niall, April,Zayn, och Harry satt med sin mobiler osociala.
-Vart är Liam, sa jag och satte mig i en fåtölj.
-Han är hos Danielle, sa Zayn utan att kolla upp från mobilen.
-Danielle vem?, sa jag frågandes.
-Hans flickvän, sa Niall och kollade inte heller upp från mobilen.
-Okej om ni ska vara osociala så är jag det också, sa jag och ställde mig upp för att gå till min väska och hämta den. Men jag hittade den inte jag kollade i alal fickorna men hittade den inte.
-April har du sätt min mobil, skrek jag så att hon kunde höra.
-Neej kolla i ditt rum, skrek hon tillbaka. Jag gick upp till mitt rum men hittade den inte där heller. Jag gick ner till dom.
-Hittade du den,frågade April.
-Nee men den är säkert här nånstans, sa jag och exakt ringe Louis telefon.
-Louis vem är det, frågade jag och kollade på honom han svarade inte bara kollade på hans mobil. Niall gick fram och kollade och blev chockade när han såg vem det var.
-Killar vem är det?,frågade jag igen.
-Det är du, sa Niall.
-Jag men jag sitter här, sa jag. Han tog mobilen från Louis och svarade med hans irländska dealekt.
-Hallå, sa han och man hörde att folk skrek han tog bort telefonen från örat och la på och sa.
-Ett par Directioner har tagit din telefon.......
Så har har ni del 7 och jag åker snart till stockholm och fyrar nyår så ni kanske får 2 kapitel innan des men jag tror inte att jag kommer att skriva där för vill ju vara med familjen men när jag kommer hem igen så får ni ett.
Kommentera inlägget här:
