onediirectionstoryys.blogg.se

Previous
Det ända jag kommer ihåg innan allting blev svart var att jag såg ambulansen åka iväg med Chelsea min Sötnos, min älskling, min värd. Sen blev alting svart.

Harry's perspektiv.

När jag öppnade ögonen så var det första jag tänkte på var. Vart är Chelsea? Jag såg att Niall och Liam var i mitt rum. När killarna såg att jag var vaken sprang dom fram till mig.
"Hur mår du?" var det första Liam sa till mig. Jag ignorerade hans fråga och sa istället.
"Vart är Chelsea? Hur mår hon?" och På Niall sen till Liam sen tillbaka till Niall. Dom var tysta och kollade på deras händer.
"Men SVARA!!" sa jag men skrek det sista.
"Harry du måste lugna dig" sa Liam.
"HUR MÅR HON" Skrek jag rakt på deras ansikten.
"Hon har opererats och doktorn sa att hon ligger i koma och att det måste vara ett mirakel om hon ska vakna" sa Liam och torkade bort en tår som hade runnit ner för hans kind. Jag kollade bara på honom och försökte få in det han hade sakt. Det ända jag tänkte var att jag måste se henne. Jag försökte få bort sladdarna som Jag hade i armen men Liam stoppade mig.
"Vad gör du?" frågade Liam.
"Jag måste se henne" sa jag och hade lyckats få bort slangarna från armen.
"Nej du måste stanna här" sa Liam.
"Nej Liam jag måste se henne" sa jag och började bli arg.
"Harry lugna ner dig" sa Liam.
"HUR VILL DU ATT JAG SKA LUGNA NER MIG? MIN FLICKVÄN KANSKE DÖR LIAM!" Skrek jag till honom.
"Harry du." hann han bara säga innan jag avbröt honom.
"LIAM TÄNK OM DET VAF DANIELLE SKULLE DU VARA LUGN DÅ?" skrek jag på honom.
"Niall hämta en sjuksköterska" sa Liam och Niall sprang och hämtade en.
"Nu säter du dig och lugnar ner dig" sa Liam.
"JAG BRYR MIG INTE VAD DU SÄGER JAG SKA SE CHELSEA" skrek jag och började gå mot dörren men Liam stoppade mig. Exakt då kom Niall med en sjuksköterska in. Liam sa nåt till henne men jag hörde inte vad. För det ända jag tänkte var att jag måste se Chelsea.
"Herr skulle du kunna lugna ner dig lite" sa Tjejen.
"JAG MÅSTE SE MIN FLICKVÄN" skrek jag rakt på hennes ansikte. Hon vände klacken och gick ut ur rummet. Jag gick fram till Niall och kollade rakt in i hans ögon.
"Snälla Niall jag måste se Chels" sa jag.
"Tyvärr bro men jag kan inte göra nåt" sa han.
"VARFÖR FATTAR NI INTE? JAG MÅSTE SE HENNE" skrek jag då kom den dära tjejen tillbaka som hade varit hör inne. Men hon kom inte tillbaka själv. Hon kom tillbaka med en liten vän en spruta.
"Vad ska du göra med den där?" frågade jag henne.
"Det är för er bästa Herrn" sa hon. Hon började gå närmre mig och jag kände en stick i axeln. Sen blev allting svart.

Chelsea's perspektiv

Jag hörde Louis röst, April's röst och Zayn's röst. Jag hörde att dom grätt.
"Snälla sis lämna mig inte du är det ända jag har kvar" hörde jag att Louis sa. Det ända jag ville va att kasta mig i hans famn och säga att allting kommer bli bra. Men istället så hörde jag hans röst längre och längre bort. Jag drog ner i en tunnel och sen ser jag ett ljus. Jag hör att nån ropar mitt namn så jag vänder mig om och ser min mamma och pappa.
"Mamma pappa" skriker jag och springer fram till dom.
"Hej prinsessan" säger min pappa.
"Förlåt för det som hände mellan oss innan jag åkte till Louis" sa jag och kände att en tår hade runnit ner för min kind.
"Det gör inget gumman. Men nu måste du vara stark för Louis skull Harrys skull och resten."sa min mamma. Jag nickade som svar och hon pussade mig på huvudet.
"Jag älskar er" sa jag.
"Vi älskar dig också men gumman kom ihåg håll i dig låt inte vinden ta dig" sa min mamma och med det försvann dom. Jag var lite förvirrad med vad dom menade att kjag skulle hålla i mig, att inte låta vinden ta mig. Men då fick jag svaret. Det kom en stark vind som började dra mig till ljuset. Jag såg en stolpe bredvid mig så jag hålde mig där. Jag tänkte inte låta vinden ta mig. Jag tänkte kämpa för Harry,Louis,April och resten av killarna. Tillslut kände jag att vinden började släppa som att den gav upp och sen vaknade jag.


Harry's perspektiv.

Sjuksköterskan hade gett mig medicin så att jag skulle lugna ner mig. Jag hade sagt förlåt för att jag hade skrikit på Liam och tjejen. Just nu så stog jag utanför Chelsea's rum. Jag vågade inte gå in. Jag vågade inte se henne sådär. Men jag klarade inte av att vänta för att se henne. Så jag tog tag i handtaget och öppnade försiktigt dörren. Jag kollade runt i rummet och alla va där med tårar i ögonen. Men tillslut så fastnade min blick på Chelsea. Hon låg där bara, såg sa fridfull ut. Jag gick och satte mig i en stol som var bredvid hennes säng. Jag tog försiktigt hennes hand och pussade den lät. Snälla vakna.

Chelsea's perspektiv.

Jag vaknade men såg mig själv ligga där i sängen helt medvetslös. Jag kollade runt och såg alla sitta dör i rummet med tårar i ögonen. Jag hatade att se dom så där.
"Hörni kolla jag mår bra" sa jag och rörde på armana. Men ingen hörde mig eller såg mig. Jag vill vara gå fram och krama Harry och viska att allt kommer bli bra. Jag gick förbi Liam och råkade nudda hans ben. jag vet inte varför men hon tog ett skutt från stolen. Alla kollade konstigt på honom.
"Varför hoppade du Liam?" frågade Zayn.
"Jag vet att det låter konstigt men jag kände att nån rörde mitt ben" sa han. Det såg ut som att alla ville bara skratta åt honom. Men då slog det mig. Dom kan inte se mig dom kan inte höra mig men jag kan röra dom. Jag måste testa nåt. Jag gick fram till Harry och började röra hans lockar.
"Killar sluta" sa han. Alla kollade konstigt på honom.
"Sluta med vad?" frågade Niall.
"Ni håller ju på med mitt hår" sa han och lät lite arg.
"Vi har inte rört ditt hår" sa Louis.
"Okej det var läskigt" sa han. Och det var det sista jag hörde innan jag öppnade mina ögon och var tillbaka i min kropp. Yees jag var tillbaka. Killarna hade inte märkt än att jag hade vaknat än. Dom var fortfarande lite förvirrad för vad jag gjorde mot dom. Jag försökte prata men jag var så torr i munnen att det inte kom ut nåt. Så jag hostade istället. Då vändes alla blickar mot mig. Harry var den första som kastade sig över mig.
"Lämna mig aldrig igen. Du är mitt allt jag älskar dig" viskade han i mitt öra.
"Jag älskar dig också" sa jag men det kom mest ut som en viskning. Han lutade sig mer framåt och jag fick känna hans underbara, varma läppar mot mina. Det blev en mjuk men Också passionerad kyss. Äntligen var jag tillbaka.