VIKTIG INFO
Heart attack del 29
Länkbyte!
Den här novellen är en väldigt bra jag tycker absolut att ni ska kika in den!
Novell:http://onedirectionloveffs.blogg.se
Handling:Novellen kommer att heta Moments of love och kommer att handla om Bella och Isabell för det mesta!
Tjejernas föräldrar får möjligheten att jobba i en studio som befinner sig i London och det är så allt börjar..
De var 6 år när de tvingades lämna allt hemma i Sverige och flytta till London.
Vänner, skolan och helt enkelt hela livet..
De började på olika skolor och började om på nytt, nya vänner, nya sätt att leva, nya rutiner... Ja man kan säga att allt ändrades för dessa små flickorna.
De träffades första gången i studion och nu, efter 13 år så är de bästa vänner och systar som gör allting tillsammans.
De har träffat många känisar och spelat in många låtar tillsammans under 13 år. Men vad händer när Issabells föräldrar kommer hem en eftermiddag och berättar att de har ett kontrakt med One direction som ska spela in ett helt album vid namn Take Me Home....?
Tjejerna spenderar mycket tid med bandet! Leder det till 5 nya bästisar ? kärlek ?
Heart attack del 28
Previous
Det ända jag kommer ihåg innan allting blev svart var att jag såg ambulansen åka iväg med Chelsea min Sötnos, min älskling, min värd. Sen blev alting svart.
Harry's perspektiv.
När jag öppnade ögonen så var det första jag tänkte på var. Vart är Chelsea? Jag såg att Niall och Liam var i mitt rum. När killarna såg att jag var vaken sprang dom fram till mig.
"Hur mår du?" var det första Liam sa till mig. Jag ignorerade hans fråga och sa istället.
"Vart är Chelsea? Hur mår hon?" och På Niall sen till Liam sen tillbaka till Niall. Dom var tysta och kollade på deras händer.
"Men SVARA!!" sa jag men skrek det sista.
"Harry du måste lugna dig" sa Liam.
"HUR MÅR HON" Skrek jag rakt på deras ansikten.
"Hon har opererats och doktorn sa att hon ligger i koma och att det måste vara ett mirakel om hon ska vakna" sa Liam och torkade bort en tår som hade runnit ner för hans kind. Jag kollade bara på honom och försökte få in det han hade sakt. Det ända jag tänkte var att jag måste se henne. Jag försökte få bort sladdarna som Jag hade i armen men Liam stoppade mig.
"Vad gör du?" frågade Liam.
"Jag måste se henne" sa jag och hade lyckats få bort slangarna från armen.
"Nej du måste stanna här" sa Liam.
"Nej Liam jag måste se henne" sa jag och började bli arg.
"Harry lugna ner dig" sa Liam.
"HUR VILL DU ATT JAG SKA LUGNA NER MIG? MIN FLICKVÄN KANSKE DÖR LIAM!" Skrek jag till honom.
"Harry du." hann han bara säga innan jag avbröt honom.
"LIAM TÄNK OM DET VAF DANIELLE SKULLE DU VARA LUGN DÅ?" skrek jag på honom.
"Niall hämta en sjuksköterska" sa Liam och Niall sprang och hämtade en.
"Nu säter du dig och lugnar ner dig" sa Liam.
"JAG BRYR MIG INTE VAD DU SÄGER JAG SKA SE CHELSEA" skrek jag och började gå mot dörren men Liam stoppade mig. Exakt då kom Niall med en sjuksköterska in. Liam sa nåt till henne men jag hörde inte vad. För det ända jag tänkte var att jag måste se Chelsea.
"Herr skulle du kunna lugna ner dig lite" sa Tjejen.
"JAG MÅSTE SE MIN FLICKVÄN" skrek jag rakt på hennes ansikte. Hon vände klacken och gick ut ur rummet. Jag gick fram till Niall och kollade rakt in i hans ögon.
"Snälla Niall jag måste se Chels" sa jag.
"Tyvärr bro men jag kan inte göra nåt" sa han.
"VARFÖR FATTAR NI INTE? JAG MÅSTE SE HENNE" skrek jag då kom den dära tjejen tillbaka som hade varit hör inne. Men hon kom inte tillbaka själv. Hon kom tillbaka med en liten vän en spruta.
"Vad ska du göra med den där?" frågade jag henne.
"Det är för er bästa Herrn" sa hon. Hon började gå närmre mig och jag kände en stick i axeln. Sen blev allting svart.
Chelsea's perspektiv
Jag hörde Louis röst, April's röst och Zayn's röst. Jag hörde att dom grätt.
"Snälla sis lämna mig inte du är det ända jag har kvar" hörde jag att Louis sa. Det ända jag ville va att kasta mig i hans famn och säga att allting kommer bli bra. Men istället så hörde jag hans röst längre och längre bort. Jag drog ner i en tunnel och sen ser jag ett ljus. Jag hör att nån ropar mitt namn så jag vänder mig om och ser min mamma och pappa.
"Mamma pappa" skriker jag och springer fram till dom.
"Hej prinsessan" säger min pappa.
"Förlåt för det som hände mellan oss innan jag åkte till Louis" sa jag och kände att en tår hade runnit ner för min kind.
"Det gör inget gumman. Men nu måste du vara stark för Louis skull Harrys skull och resten."sa min mamma. Jag nickade som svar och hon pussade mig på huvudet.
"Jag älskar er" sa jag.
"Vi älskar dig också men gumman kom ihåg håll i dig låt inte vinden ta dig" sa min mamma och med det försvann dom. Jag var lite förvirrad med vad dom menade att kjag skulle hålla i mig, att inte låta vinden ta mig. Men då fick jag svaret. Det kom en stark vind som började dra mig till ljuset. Jag såg en stolpe bredvid mig så jag hålde mig där. Jag tänkte inte låta vinden ta mig. Jag tänkte kämpa för Harry,Louis,April och resten av killarna. Tillslut kände jag att vinden började släppa som att den gav upp och sen vaknade jag.
Harry's perspektiv.
Sjuksköterskan hade gett mig medicin så att jag skulle lugna ner mig. Jag hade sagt förlåt för att jag hade skrikit på Liam och tjejen. Just nu så stog jag utanför Chelsea's rum. Jag vågade inte gå in. Jag vågade inte se henne sådär. Men jag klarade inte av att vänta för att se henne. Så jag tog tag i handtaget och öppnade försiktigt dörren. Jag kollade runt i rummet och alla va där med tårar i ögonen. Men tillslut så fastnade min blick på Chelsea. Hon låg där bara, såg sa fridfull ut. Jag gick och satte mig i en stol som var bredvid hennes säng. Jag tog försiktigt hennes hand och pussade den lät. Snälla vakna.
Chelsea's perspektiv.
Jag vaknade men såg mig själv ligga där i sängen helt medvetslös. Jag kollade runt och såg alla sitta dör i rummet med tårar i ögonen. Jag hatade att se dom så där.
"Hörni kolla jag mår bra" sa jag och rörde på armana. Men ingen hörde mig eller såg mig. Jag vill vara gå fram och krama Harry och viska att allt kommer bli bra. Jag gick förbi Liam och råkade nudda hans ben. jag vet inte varför men hon tog ett skutt från stolen. Alla kollade konstigt på honom.
"Varför hoppade du Liam?" frågade Zayn.
"Jag vet att det låter konstigt men jag kände att nån rörde mitt ben" sa han. Det såg ut som att alla ville bara skratta åt honom. Men då slog det mig. Dom kan inte se mig dom kan inte höra mig men jag kan röra dom. Jag måste testa nåt. Jag gick fram till Harry och började röra hans lockar.
"Killar sluta" sa han. Alla kollade konstigt på honom.
"Sluta med vad?" frågade Niall.
"Ni håller ju på med mitt hår" sa han och lät lite arg.
"Vi har inte rört ditt hår" sa Louis.
"Okej det var läskigt" sa han. Och det var det sista jag hörde innan jag öppnade mina ögon och var tillbaka i min kropp. Yees jag var tillbaka. Killarna hade inte märkt än att jag hade vaknat än. Dom var fortfarande lite förvirrad för vad jag gjorde mot dom. Jag försökte prata men jag var så torr i munnen att det inte kom ut nåt. Så jag hostade istället. Då vändes alla blickar mot mig. Harry var den första som kastade sig över mig.
"Lämna mig aldrig igen. Du är mitt allt jag älskar dig" viskade han i mitt öra.
"Jag älskar dig också" sa jag men det kom mest ut som en viskning. Han lutade sig mer framåt och jag fick känna hans underbara, varma läppar mot mina. Det blev en mjuk men Också passionerad kyss. Äntligen var jag tillbaka.
:(
Förlåt för att jag inte har uppdaterat men är sjuk:(. Tänkte uppdatera idag men mår dåligt så det blir säkert nästa vecka jag uppdaterar okej.
Länkbyte!
Undrar ni vad Killarna brukar göra? Undrar nu vart dom är? Då har jag perfekta bloggen till dig http://aboutonedirectionn.devote.se/
Är en blogg som berättar vad killarna gör på vardagen eller vart dom är. Jag hoppas ni kikar in den:)
Heart attack del 27
Previous
Men tillslut klarade han det. Han lämnade mig i sängen och han la sig bakom mig. Han hålde om mig och där somnade jag. I killen som jag älskar mest i hela jorden
Harry's perspektiv
Jag vaknade av att jag kände att det luktade rök. Jag öppnade försiktigt ögonen och vad är det jag ser? Joo svart dimma över Hela taket. Jag skakar på Chels så att hon ska vakna.
"Älskling dags att vakna" sa jag och började skaka hårdare. Då vaknade hon.
"Kom vi måste dra härifrån" sa jag och drog upp henne från sängen. Hon fattade inte först vad som pågick men sen såg hon dimman och förstod. Jag gav henne en tröja och jag tog en så att vi kunde lämna över munnen. Vi gick ut från hotellrummet och såg folk springa mot trapporna. Jag skulle börja springa ditt med Chels men hon stannade mig.
"Killarna och April" skrek hon.
"Kom vi går och hämtar dom" skrek jag tillbaka.
"Jag går och hämtar Niall och April så hämtar du resten!" skrek hon. Jag öppnade munnen för att protestera men hon hade redan sprungit iväg. Jag sprang till Louis hytt och Liams och Zayn's. Tur va hade dom bredvid varandra. Jag bankade hårt på deras dörrar så att dom skulle vakna. Men ingen öppnade. Jag bankade hårdare men ingen. Jag blev så arg så jag tig sats och sprang rakt in i dörren. Tack gode Gud att den öppnades. Jag sprang fram till Louis och skakade på honom.
"Lou vakna" skrek jag. Han öppnade ögonen försiktigt och såg sig omkring. Han ställde sig upp och började hosta. Jag gav honom en av hans tröjor som jag såg låg på marken så att han kunde lämna den vid munnen. Sen skulle vi till resten av killarna men dom krockade vi med när vi skulle gå och banka på deras dörrar. Vi sprang ner till Lobyn där vi skulle möta resten. När vi kom ut från hotellet kollade vi runt och såg April gråta medans Niall hålde om henne. Jag sprang fram till dom och skrek.
"Vart är Chels?" Dom kollade på mig med förvirrad blickar.
"Jag trodde hon var med er" sa Niall. Jag skakade på huvudet. Om hon inte är med Niall vart är hon då? Jag tänkte och tänkte. Men sen slog det mig. Hon var fortfarande där inne. Jag fick inte förlora min älskling så jag sprang in till hotellet igen. Jag hörde att killarna och April skrek bakom att komma tillbaka men det ända jag hade i mitt huvud var att jag var tvungen att hitta min älskling. När jag kom in till lobyn så var det helt förstört. Det kändes som att det skulle rasa när som helst. Jag sprang till trappan men det ramlade hela tiden saker ner så det var lite svårt. När jag var vid Niall's och April's våning såg jag henne vara ihopkrympen i en liten boll.
"CHELSEA" skrek jag och hon kollade sakta upp. Hennes ögon var blodröda men hon var lika vacker som alltid.
"HARRY" skrek hon tillbaka. Jag sprang fram till henne och bärde upp henne i min famn. Hon började hosta helt vild. Jag pussade henne på pannan och viskade.
"Snälla stäng inte ögonen. Älskling jag kan inte leva utan dig" sa jag och försökte få bort tårarna från ögonen. Jag blinkade hela tiden för att jag inte ville att hon skulle se mig gråta. Jag kollade runt för att leta efter en utgång. Trapporna kunde jag inte för att det hade ramlat en planka som brann. Hissen skulle man aldrig ta. Jag kollade runt och såg en nödutgång. Yes jag sprang ditt med Chelsea i min famn. Jag kollade ner på Chelsea och såg att hon hade ögonen halvt stängda.
"Snälla håll ut" sa jag. Hon försökte ge mig ett leende som svar men det gick inte så bra. Jag öppnade dörren till nödutgång en men när jag var på halva neråt så såg jag eld. Som hålde på att komma upp. Faan jag sprang up igen och såg att det hade slocknat lite vid trappan.
"Älskling håll ut" sa jag. Men exakt då stängdes hennes ögon. Jag kände att tårarna brändes bakom Ögonlocken. Jag kollade åt trappen där det bara fanns lite eld kvar. Det var ända setet att komma härifrån. Jag hörde en duns och kollade bakåt. Hotellet hålde på att rasa. Så det var nu eller aldrig. Jag sprang med allt jag kunde med Chelsea i famnen och sprang genom elden. Det gjorde så jävligt ont men jag brydde mig inte. Det ända jag tänkte på var att ta Chelsea till ett sjukhus. Jag sprang ner resten av trapporna tills jag kom fram till lobyn. Jag började att springa mot utgången och hann exakt att komma ut för efter en sekund rasade hela hotellet. När jag kom ut lämnade jag Chelsea på marken och gjorde mun mot mun metoden. Killarna och April sprang fram till oss. Jag såg att Alla hade tårar i ögonen. Jag började göra mun mot min metoden på henne.
"Kom igen Älskling du klara det här" sa jag och strök henne över håret. Då kom ambulansen springandes mot oss, bärde upp Chels på en bår Och åkte Mot sjukhuset. En annan ambulans kom till mig och tog upp mig i en bår. Det ända jag kommer ihåg innan allting blev svart var att jag såg ambulansen åka iväg med Chelsea min Sötnos, min älskling, min värd. Sen blev alting svart.
Heart attack del 26
Previous:
"Dom är döda" stammade jag fram. Alla stannade stil. Men tillslut sa Louis.
"Vem?"
"Mamma och Pappa" stammade jag fram.
Bild 1: En text om Chelsea.
Bild 2: Killarna i deras smoking.
Bild 3: När Chels springer iväg.

Chelsea's perspektiv.( Begravningsdagen)
Det var idag dom skulle begrava mina föräldrar. Jag har inte gråtit sen jag fick veta nyheten. Alla har försökt fått mig att gråta men jag har inte gjort det. Louis är helt förkrossad. När jag sa till honom så började hans tårar rinna ner som vattenfall. Han tror vi inte hör honom varje natt han gråter sig till sömns. Louis brukar alltid va den starka av oss. Men den här gången var det min tur att vissa mig stark. Jag visste att mamma och pappa skulle vilja det. Hela min familj hade kommit till begravningen och satt inne i kyrkan och väntade på oss. Louis ville stanna en liten stund ute innan allt började. Alla killarna hade på sig smoking när jag hade på mig en svart klänning som slutade vid knäna, och April hade på sig en svart klänning som slutade över knäna. Alla killarna hade gått in utom jag, April, Niall, Louis och Harry. April kom fram till mig och gav mig en kram och började gå in till kyrkan. Niall gjorde samma sak. Jag kollade åt Louis håll och han hade händerna i fickan och kollade uppåt mot himlen.
"Gå in du jag kommer snart" viskade jag till Harry. Han nickade som svar, gav mig en puss på kinden och började gå inåt till kyrkan. Kanske ni undrar varför Eleanor inte är här? Men hennes mormor fick ett hjärtattack så hon var tvungen att åka till Manchester. Jag började gå mot Louis och såg att han hade tårar i ögonen.
"Hur mår du?" frågade jag honom.
"Sådär hur mår du?" frågade han och torkade bort tårarna från ögonen.
"Jag mår bra" sa jag.
"Chels hur kan du må bra? Du har inte gråtit sen vi fick reda på det" sa han och kollade på mig.
"Lou jag låvar Im fine" sa jag.
"Kan jag få en kram" Sa han så att man nästan inte ens hörde.
"Såklart" sa jag och kramade honom. Jag hörde att han snyftade till min axel och att det blev lite blött.
"Ska vi gå in?" frågade jag. Han nickade som svar och vi började gå in. När vi kom in så vändes alla blickar mot mig och Louis. Det kändes som att vi skulle gifta oss. Vi började gå mot våra platser som var längst fram. När vi satte oss så började prästen att prata. Jag lämnade ingen uppmärksamhet till det. Den ända jag tänkte att dom 2 lådorna som fanns framför mig lagg mig egen mamma och pappa. Men blev avbruten i mina tankar, när Louis rörde mig lätt vid armen. Först kollade jag på honom med en konstig blick men sen fattade jag. Det var dags för mig att sjunga låten. Louis skulle också sjunga men han ändrade sig i sista sekunden. Han sa att han inte skulle klara det. Så då var det bara jag. Jag gick till prästen och skulle börja prata. Men när jag öppnade munnen så kom det inget. Jag testade igen och där gick det.
"Jag ska sjunga den här låten för att den var min och mammas låt. Vi brukar alltid lyssna på den tillsammans. Sjunga den tillsammans. Jag kommer ihåg att alltid när vi hörde den på radion så började vi dansa till den. Jag fick höra den första gången när det var en svår tid i mitt liv. Men tack vare min mamma så klarade jag igenom mig den tiden." När jag hade sagt det så började instrumenten spela. Jag tog ett djupt andetag och tog första tonen i låten.
(Om ni vill höra hur hon sjunger sök på youtube Titanium med Megan Nicole)
''You shout it out
But I can't hear a word you say I'm talking loud not saying much
I'm criticized but all your bullets ricochet
You shoot me down, but I get up
I'm bulletproof, nothing to lose
Fire away, fire away
Ricochet, you take your aim
Fire away, fire away
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
Cut me down
But it's you who has further to fall
Ghost town, haunted love
Raise your voice, sticks and stones may break my bones
I'm talking loud not saying much
I'm bulletproof, nothing to lose
Fire away, fire away
Ricochet, you take your aim
Fire away, fire away
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
I am titanium
Stone-hard, machine guns
Firing at the ones who run
Stone-hard, those bulletproof glass
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
You shoot me down but I won't fall
I am titanium
I am titanium''
När jag tog sista tonen i låten så brast det för mig. Tårarna började rinna helt vild. Alla minnen kom tillbaka när jag och Louis var små och vi brukade gå till parken. Jag stog bara helt stilla oc kollade ut över folket. Jag kunde inte röra mig. Louis kom fram till mig för att ge mig en kram. Men jag putade bort honom och sprang därifrån. Jag hörde att dom skrek efter mig men jag brydde mig inte. Jag kunde inte vara kvar där. Det gick inte bara. Jag sprang och sprang. Jag ville till mitt hem. Men när jag var där sprang jag därifrån och sprang till ett ställe bara jag visste om. Jag var tvungen att rensa tankarna. När jag hade sprungit en liten bit såg jag mitt hemliga ställe. Det var ett berg som man såg över hela Doncaster. Jag brukade komma hit när jag hadde det svårt med Josh. Då kom jag hit upp och rensade tankarna och grät. Min mobil slutade inte att ringa. Jag skickade ett sms till alla att jag ville vara ensam. Jag vet att det var dåligt av mig att springa ifrån begravningen. Men jag kunde inte vara kvar längre där. Jag hade inte gråtit sen jag fick höra nyheten men nu klarade jag inte det längre. Jag lätt alla tårarna rinna. Varför händer det här alltid mig? Först Josh sen att Louis flyttade nu mina föräldrar. När kommer det här att sluta. Jag vill att det ska bara vara en dröm och att jag vaknar och inget har hänt. Men det var inte så. Det var verklighet. Jag såg att klockan var 17:00. Har det redan gått 3 timmar. Jag började gå tillbaka till kyrkan. När jag kom fram ditt så var ingen kvar. Varför skulle dom ens varakvar det slutade ju för 2 timmar sen. Jag gick ditt mamma och pappa skulle vara begravda. När jag kom fram såg jag att det var fult med blommor. Det var väldigt fint. Jag plockade två blommar och satte mig på knä framför deras kista. Jag kollade på mina händer hela tiden där jag hade blommorna. Jag såg att nåra tårar landade på blommorna. Jag lämnade en blomma på mammas kista och en annan på pappas kista.
''Jag älskar er'' och med det lämnade jag dom. Jag ringde Louis och frågade om han skulle kunna komma och hämta mig och han gjorde det på engång. Vi åkte till ett hotell som vi stannade på. För att det skulle vara svårt för mig och Louis att komma hem ocih våra föräldrar var inte där. När vi kom till hotellet så var Harry den första som kom fram till mig och gav mig en kram.
''Hur mår du?'' var det första han sa.
'' Så där, kan du bära mig upp snälla?'' sa jag. Han svarade via att han bärde upp mig till rummet vi hade. När vi var utanför så försökte han öppna dörren till hyten, men det gick inte så bra. Men tillslut klarade han det. Han lämnade mig i sängen och han la sig bakom mig. Han hålde om mig och där somnade jag. I killen som jag älskar mest i hela jorden
Så här har ni del 26 jag hoppas ni gillar den. Kommentera:)
Heart attack del 25

Heart attack del 24



Byter....
Hello, Skulle bara säga att jag byter. Att Lucy hale kommer inte lägre vara Chelsea. Den som ska spela Chelsea heter Nicole Anderson. Jag byte för att det är många som har hon. Och Asheley benson spelar inte längre April. Den som spelar April heter Chelsea staub. Så det var bara det nästa del kommer snart. Kommentera vad ni tycker:)
( Den blonda är April och brunetten är Chelsea )